Några reflektioner kring teknisk kompetens och datoranvändning

Detta blir mitt andra inlägg idag! Har lite tankar och funderingar som är rätt spretiga så jag delar upp det i två inlägg...

Jag jobbar i vuxenutbildningen (Barn- och fritidsprogrammet) och har startat nya distanskurser under de senaste veckorna. En hel del av eleverna är nya användare av Fronter och en hel del av dem är ganska ovana datoranvändare. Det är en utmaning att stödja eleverna både i själva kursen och i det tekniska med vår lärportal. Och det är en balansgång mellan hur långt jag som lärare kan hjälpa till och när jag måste säga att eleven måste gå en kurs i datakunskap om det ska vara möjligt att läsa på distans.

Vi ger tydliga instruktioner om att man måste ha datavana för att kunna studera på distans. Och de flesta har det. Men sedan kan man ju diskutera vad datavana är? Flera av dem som har problem med att lära sig hur lärportalen fungerar kan öppna, skriva och svara på e-post, men inte så mycket mer. I början av varje periodstart ( fem gånger/år) har vi introduktionsdagar där det ingår Fronterintroduktion. Vi har en manual i pappersform och från och med i år även en hel del instruktionsfilmer som jag har gjort (efter att jag lärt mig via denna kurs). Det fungerar i allmänhet bra (förutsatt att eleverna kommer på denna introduktionsdag eller de ersättningsdagar som vi erbjuder)

Bland de äldre eleverna (50-60 och i viss mån 70-talister) finns det av naturliga skäl viss osäkerhet. Här ser jag den stora skillnaden mellan dem som har förstått att de måste ta sig över tröskeln och våga utmana tekniken och de som är skeptiska och inte förstår meningen med att använda en lärportal, med både individuella inlämningar, gruppforum, länkbibliotek, chat, meddelandefunktioner osv.
Det går i bland så långt att de tar ut sin frustration på mig som lärare. Ganska ofta får jag stå ut med aggressiva anklagelser kring tekniken och uttalanden om att det väl räcker med att de skriver sina svar i ett mail till mig eller som häromdagen " Jag förstår inte vad jag ska in i Fronter och göra, kan du maila alla uppgifter till mig?".

Det som är det stora problemet är att vi hela tiden har tiden emot oss. Kommunerna som köper platser av oss fokuserar på att alla ska nå Godkänd så snabbt som möjligt. Eleverna sitter trångt (ibland hänger en fast anställning på att de får Godkänt i alla kurser) och vill helst läsa kurserna så snabbt de bara kan för att bli klara och få betyg.
Vi måste ge kurser på 2, 5, 5 eller 10 veckor och alla betyg måste sättas senast två veckor efter kursslut, vilket innebär att vi inte har tid att vänta in dem som inte klarar av tekniken.
För mig är det frustrerande, då jag är säker på att det går att lära sig med lite tid och rätt inställning.

Jag skulle önska att vi hade åtminstone en vecka till vårt förfogande då vi lugnt och sansat går igenom Fronter rent tekniskt men även ur ett lärandeperspektiv. Men detta är inte möjligt. CSN ger inga medel för det och vi måste följa CSN och kommunerans/uppdragsgivarnas regler.

Utöver det har jag i mitt åtagande som lärare inte någon tid avsatt för individuell Fronterintroduktion. Jag måste fokusera på kursen. Jag hjälper ändå elever med teknisk support, trots att jag egentligen inte har tid för det. Många gånger räcker det med ett par samtal, men denna termin har det verkligen inte räckt. Flera av mina elever går heller inte att få tag på eftersom de inte läser vare sig, mail, notiser eller meddelanden. Förr om åren brukade jag ringa upp dessa elever, men jag har slutat med det efter att jag insåg att jag ägnade en massa tid till genomgångar via telefon där eleverna ändå gav upp tillslut...

Det är inte lätt det här. Jag vill ju att alla ska få en ärlig chans att genomföra kurserna och att tekniken inte ska stoppa det.
I veckan hade jag kontakt med en elev som var både studieovan och datorovan. (Hon tillhör dem som hör av sig och ber om hjälp, till motsats från dem som varesig kommer på kusstart eller hör av sig, men ändå framhärdar att de ska gå kursen) Jag försökte supporta henne via telefon och insåg att det inte var lätt. Det tog henne 10 minuter att förstå hur hon skulle göra för att öppna web-läsaren och skriva in adressen till vår inloggning...
För första gången var jag helt uppriktig och sa att jag inte trodde att distansstudier var lämpligt för henne just nu, att hon måste skaffa sig mer datorvana innan hon börjar studera på distans. Hon hade vissa invändningar, men gick med på att undersöka möjligheterna till att läsa dag-studier istället. Efter det har hon velat fram och tillbaka. Jag fick stöd av min chef, vilket var skönt.

Vad vill jag då säga med detta långa inlägg? Jo, att det finns en "mellangeneration" som inte har fått några grundkunskaper i datoranvändande. Och att det här med teknisk kompetens/ kompetens att använda datorn till mer än e-post, är något som måste tas på allvar och ges utrymme för i framförallt vuxenutbildningen. Annars riskerar en hel del 70-60 och -50 talister att hamna utanför.

Det är så lätt att tro att alla är "med på tåget" bara för att man själv är hyffsat insatt och intresserad. Men så ser det inte ut. Många liksom jag själv, lär sig genom "trial and error", för att man är intresserad eller för att man känner att man måste hänga med. Men många i de äldre generationerna förblir exkluderade och då är det lätt att bygga upp aversion mot det man inte behärskar.

Skulle önska att vi inom vuxenutbildningen kunde få ge kortare och allmänna datakurser, utan betyg, för att ge fler möjligheter till att studera på distans och vidga den digitala kompetensen.

Men det är nog en utopi. På senaste APT fick vi veta att distanskurser kommer ge ännu mindre betalt än tidigare. Det säger en del om kommunernas syn på distansundervisning och visar att man tror att det är en enklare form av undervisning. Jag håller inte med.

Och jag blir så trött...