Har gått kurs i webfronter!

Vi använder oss av Fronter på min arbetsplats och när vi var på Fronterkonferensen i oktober blev vi intresserade av Webfronter. Genom att använda Webfronter så kan vi via Fronter uppdatera vår hemsida enkelt inifrån vår lärplattform och lägga inloggningen till Fronter på hemsidan. På så sätt kan vi styra våra elever att alltid besöka vår hemsida.

Vi är ett ganska litet utbildningsföretag och det är endast ett fåtal som kan redigera på vår nuvarande hemsida vilket har lett till att den har blivit ganska statisk. Med Webfronter kan alla arbetstagare lägga in nyheter och det är lättare att hantera ett verktyg som alla behärskar. Jag tänker också att arbetet med hemsidan inte blir lika sårbart ifall den som har huvudansvaret skulle sluta...

Efter en tids funderande har nu ledningen bestämt att vi ska göra om vår hemsida och använda oss av Fronters verktyg. I måndags kom en representant från Fronter och hjälpte oss (tre kollegor) att komma i gång med arbetet. Det var spännande att få vara med och inom loppet av ett par timmar hade vi gjort hela stommen! Jag reflekterar över vilken skillnad det är att bygga upp webbsidor idag mot för bara några år sedan. Jag var med i vårt tidigare hemsidearbete i Dreamweaver och om jag jämför arbetsprocessen i dessa två byggen så är är det extremt mycket enklare idag!

Webfronter är ganska stort i Norge, men inte så stort här i Sverige. Fler och fler skolor/kommuner i Sverige använder sig dock av detta verktyg. Jag vet att Östra Real i Stockholm är en av dem. Några moment var dock inte så välutvecklade i Webfronter. Man kan exempelvis inte göra fler än två undermenyer för varje rubrik. Jag ifrågasatte detta och fick till svar att det är något man jobbar med. Så jag antar att verktyget kommer att utvecklas.

Det skulle vara intressant att jämföra Webfronter med något öppet verktyg, som Google sites. Tyvärr har jag inte någon tid till det. Den här tiden på året är det galet att vara lärare (och privatperson med barn) och jag kämpar mot tiden varje vaken sekund.
Dessvärre har jag heller inte haft tid till att fokusera på hemsidearbetet efter själva kursen då jag håller på och slutför och sätter betyg i en av mina längsta kurser. Det är lite frustrerande, eftersom jag vet att man måste prova, fixa och trixa för att verkligen lära sig ett nytt verktyg. En av mina kollegor har mer tid än vad jag har och hon kör hårt. Jag vill ju också!!

Hursomhelst inför Webfronterintroduktionen var vi tvungna att fixa med lite bilder så att formaten skulle passa in på hemsidan. Jag gav mig i kast med Photofiltre som var väldigt enkel. På skolverkets "Pimsidor" kan man hitta bra handledning i bildhantering. Det var kul att testa lite och idag har jag även fixat lite i Photoshop express Editor, vilket också var ganska enkelt.

Tyvärr, tyvärr har jag inte tillräckligt med tid för att sätta mig in ordentligt i allt och det får till följd att jag aldrig hinner bli grundad i det jag gör. Skulle vilja ta tjänstledigt och bara grotta ner mig i olika öppna program och resurser. Ska man behöva vänta till pensionen???

Nu ska jag hasta vidare i allt jag har att göra. Ser fram emot lite ledighet i jul. Kanske kan jag få lite tid över till att grotta ner mig då!

Att gå vilse och hitta bra källor

Har under den senaste tiden i arbetet med kursen verkligen gått vilse i den djungel av information som finns där ute. Jag har så många sidor öppna samtidigt att jag tillslut inte vet var jag befinner mig ;) (Tur att jag vet att jag IRL befinner mig i mitt arbetsrum).

Jag kan inte ens med lite god vilja säga att jag ännu har fått till något bra sätt att katalogisera och sortera allt jag kommer över. Jag sparar länkar ganska ostrukturerat på Mina favoriter, mitt Deliciouskonto och kopplar Rss till Google reader. Men har egentligen inte någon riktig koll. Kanske är det en företagsidé att hjälpa vanliga människor med strukturering av länkar på Internet?

Hursomhelst så har jag upptäckt många sidor/pdf:er som jag gillar. Lägger ut några av dem här om det skulle vara någon som inte känner till dem och händelsevis är intresserad...

Datorn i utbildningen. Datapedagogisk tidskrift för svensk skola

Skolverkets redovisning av uppdraget att bedöma verksamheters och huvudmäns utvecklingsbehov avseende IT-användningen inom förskola, skola och vuxenutbildning samt ge förslag på insatser

Med eller utan filter – Personliga funderingar kring etiken,pedagogiken, källkritiken och vuxenrollen när internet kommer till skolan. Av Sven Roland Rask (något gammal, men ändå)

Nu stänger jag ner alla öppnade sidor. En efter en. Och hoppas att jag lyckas återfinna dem, någon gång, kanske...Jag vet i allafall att jag har tre av dem här i bloggen. Alltid en liten tröst.

Mörkret och snön ligger kompakt utanför mitt fönster och jag konstaterar att ännu en vilsen dag i cyberdjungeln har passerat. Och fler kommer det att bli!

Lag och rätt och "Kolla Källan"

Idag har jag ägnat mig åt att studera Legala handboken och förlorat mig i Skolverkets site "Kolla källan". Mycket information. Mycket matnyttig information.

Legala handboken riktar sig till dem som arbetar vid och studerar vid högskolan. Jag funderar över vilka regler som gäller för oss som arbetar på utbildningsföretag som arbetar på uppdrag av olika kommuner med nationella gymnasiekurser? Lyder vi under samma lagar eller är det andra regler som gäller? Får ingen riktig kläm på det...

"Kolla Källan" måste jag säga är väldigt tydlig och välgjord. Jag slås hela tiden av att det är mycket vi skulle behöva diskutera på vår arbetsplats. För upphovsrättsfrågor och integritetsfrågor behöver diskuteras och arbetet med det utvecklas. Jag reflekterar över att det är en hel del som vi har bra koll på när det gäller detta samtidigt som en hel del måste lyftas igen, gemensamt i kollegiet. IKT-införandet har ju på ett sätt gått väldigt snabbt och det är lätt att arbeta på och inte hålla sig uppdaterad i dessa frågor. Frågan är bara hur vi ska få tid att föra dessa diskussioner? Jag tänker att det är nödvändigt.

När jag går igenom "Kolla Källan" så märker jag hur lätt det är att förlora greppet, att bara klicka vidare, läsa mer och hela tiden tänka: "Det där är bra, det ska jag ta upp på nästa APT".

Det skulle nog vara bra om någon ägnade sig åt att göra en sammanställning av allt som är viktigt för oss och gör ett slags utbildningsmaterial för kollegiet...

Jag tänker då på vilka regler som gäller för

• bildhantering,
• ppt,
• filmvisning,
• texter som produceras av oss i lärportalen,
• texter som produceras av studerande,
• länkar vi använder,
• vad vi kan lägga ut inom ramen för lärportalen,
• vad lärarundantaget innebär (om det nu gäller oss på gymnasienivå, blir inte klok på det heller...)
  

Jag börjar nog med att använda mina förvärvade kunskaper i de kurser jag är ansvarig för och håller i. Men. Ska nog ta upp det på nästa APT...Och ser var det landar!

Vem ska man tro på? Egentligen. Om källkritik.

Tittade på "Morgonsoffan" i TV 4 i morse, där Göran Greider, Hanne Kjöller och Leo Lagerkrantz diskuterade de senaste turerna kring den "socialdemokratiska partikrisen". Slogs av vilka olika bilder debattörerna hade (naturligt eftersom de förestår olika politiska riktningar vilket ju påverkar tendensen). Leo Lagerkrantz drog paralleller mellan Socialdemokraterna och Sopranos, alltså liknade krisen vid en maffiastruktur. Göran Grieder kontrade med. ”Det där är inte sant”. Hanne Kjöller anförde att den traditionella arbetarklassen har upplösts. Göran Greider menade att Hanne Kjöller läser Expressen eller sin egen ledare för mycket osv...

Slog över till SVT där liknande samtal bedrevs men med en annan panel. Här satt man och diskuterade vad det egentligen var som hade hänt inom socialdemokratin. Alla spekulerade vilt kring vad som har hänt och vad Mona Sahlin tänker.

Internet och tv-mediet har under veckan översvämmats av spekulationer och teorier grundade på subjektiva sanningar.

Vem har sanningen?

Ingen?

Alla?

Mona Sahlin och partistyrelsen?

Hur ska jag som vanlig medborgare ens ha en chans att bilda mig en uppfattning? Jag förstår att det inte är meningen att man ska/kan granska Tv-mediet på ett källkritiskt sätt som man kan göra med det skrivna ordet. Men faktum är att det skrivna ordet har fått hård konkurrens av andra informationsvägar. Hur ska jag ens hinna och kunna fundera över samtidskriteriet, tendenskriteriet, beroendekriteriet och realkritieriet i all informationen som sköljer över mig?

Torsten Thorén skriver i Krisberedskapsmyndighetens skrift Sant eller falskt? Metoder i källkritik. b.la att förstahandskällor är betydligt mer trovärdiga än andrahands eller tredjehandshistorier. Att man måste ta reda på om en historia har valsat runt ett tag och påverkats av det... Han skriver även om att rundgång i media påverkar källkritiken.

Är det inte det vi utsätts för hela tiden?

Rundgång
Rundgång
Rundgång

Risken är att man blir blassé. Stänger av.

Jag stängde av.
Tog en kopp kaffe.
Bläddrade i bostadsannonserna.
Kollade mailen.
Och började fundera.

I ett demokratiskt samhälle är det meningen att alla ska få göra sin röst hörd. Det älskar jag och tänker att det är förutsättningen för att samhället ska fungera både i litet och stort. Jag tänker också att både internet och media är fantastiska medskapare till demokrati. Men är inte en av grundförutsättningarna att man även ska lyssna på varandra?

Gör vi det? Orkar vi? Eller är det för mycket att ta ställning till?
Går informationen inte att verifiera vilket slutar med att man ger upp?

Och stänger av.
Tar en kopp kaffe.
Ägnar sig åt bostadsannonser.
Och kollar mailen.

Säger som Thomas Di Leva. Vem ska man tro på, tro på tro på när, tro på när allt är så här….


Vad tror du?

Plagiatkontroll och Ephorous

Har ägnat en stund till att ta del av Urkunds plagiathandbok. Egentligen är det inget som känns nytt för mig. Men jag tänker att det vilar ett stort ansvar på oss lärare att verkligen diskutera plagiat, källgranskning och källhänvisningar med våra elever. Här behövs det utbildning både för lärare och elever. När jag själv gick lärarutbildningen var det inget som prioriterades, utan något som jag själv såg till att lära mig.

Som första kurs på Barn och Fritidsprogrammet där jag är verksam har vi Arbetssätt och lärande. Som hörs av namnet så är den inriktad på olika former av studieteknik. Vi har valt att lägga kursen först eftersom den är mycket bra som introduktion i studierna. I ett av avsnitten jobbar vi med källgranskning, källhänvisningar och hur man refererar. Jag har tagit fram ett dokument som heter "Hur du refererar och skriver källförteckning" som nu används av alla lärare.

Tyvärr så läser inte alla elever denna kurs och eftersom vi har flexibel antagning så händer det att dennna kurs blir den tredje i ordningen. Det är synd. Jag ser en klar skillnad bland dem som har läst kursen och de som inte har gjort det. Särskilt i går när jag läste uppgifter om Barns rättigheter och jag fick skicka tillbaka en massa uppgifter för att det var rena avskrifter från olika barnrättsorganisationer...I princip alla jag skickade tillbaka till har inte gått Arbetssätt och lärande.

Vi använder oss av Ephorus som är en tilläggstjänst i Fronter. Ephorous påminner om Urkund och fungerar ganska bra. Fronter har meddelat att en ny tjänst är påväg, nämligen att eleverna själva ska kunna skicka in sina uppgifter till Ephorous innan de lämnar in dem i Fronter. Jag hoppas att det är på gång snart för jag tänker att det är ett bra sätt att motverka plagiat och lägga ansvaret på eleverna.

Det är så tråkigt att upptäcka plagiat. Senast i går skrev jag ett ganska skarpt meddelande till mina distanselever om att alla måste bearbeta sina texter, att man inte får kopiera och att man måste uppge korrekta källor. Jag låter eleverna arbeta om sina uppgifter när jag upptäcker plagiat. Jag tänker att det är en del i lärandet. Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid.

Det var intressant att läsa hur man kan förebygga fusk och plagiat på Skolverkets hemsida

"Kolla Källan":

Ge tydliga och avgränsade uppgifter
Ge problemorienterade uppgifter
Ge ämnesövergripande uppgifter
Belys problemet från flera håll
Följ upp elevernas arbete kontinuerligt
Låt skriftliga rapporter innehålla en sammanfattning
Kombinera med muntliga presentationer
Källan skall alltid anges
Länka ev till uppsatsarkiv på skolans hemsida
Fusk strider mot etik och upphovsrätt

Dessa tips är inte nya för mig. Men det var bra att fräscha upp dem. Ska nog kolla igenom mina uppgifter i kurserna med utgångspunkt från ovanstående punkter, tror jag...

Lärobjekt. Jing-filmer är det dåligt?

Idag har jag varit inne i övningsaktiviteten i Bilda och försökt ladda upp ett eget lärobjekt. Tycker att det är lite rörigt i övningsaktiviteten och att det är svårt att riktigt se vad som är vad. Vet inte om jag tycker att övningsaktiviteten är så bra. Här skulle det behövas mer handledning.

Jag har använt mig av Jing/Techsmith ett tag och gjort en del screencasts som jag använder i jobbet. När jag nu skulle försöka ladda upp en av mina filmer i övningaktiviteten så fungerade inte det. Troligen är det fel på mitt kunnande, men det funkar för mig att lägga in dem i Fronter, så varför ska det då inte fungera i Bilda?

Jag laddade ner Camtasia studios i början av kursen så min provtid är slut och jag hann aldrig riktigt prova klart innan tiden rann i väg. Därför har jag istället använt Jing som funkar bra och är väldigt enkel. Det står ingenting om Jing i kursmaterialet, så det kanske är förklaringen till att det inte funkar...

Är det någon som vet hur det är med Jing? Är det ett dåligt alternativ om man ska göra screencasts? Finns det något hemligt recept som jag inte känner till?
Är det någon mer än jag som tycker att det är krångligt att använda övningsaktiviteten?

Känner mig lite dum idag....

Digitala presentationer

För sju år sedan gick jag en kurs i IT och media på Lärarhögskolan. Då lärde jag mig att hantera Powerpoint skapligt. Därefter har jag använt mig av det i undervisingen, framförallt vid introduktioner och genomgångar.

När jag gick den där kursen så reflekterade jag över hur man som ny användare fullständigt "går bort sig" i alla olika effekter man kan lägga till. Mina texter hoppade in från höger och vänster ackompanjerade av klickljud, ringklockor och musklick. Teckenstilarna var olika och färgerna många. Följden blev att budskapet fullständigt försvann. Men det var ju så kul att prova och utforska!
Med åren har jag blivit mycket "tråkigare" och försöker att ha så lite effekter som möjligt och lägga fokus på budskapet.

Det var intressant att ta del av kursmaterialet kring digitala presentationer. Jag fastnade särskilt för det som Stefan Knutsson säger i sin film. Att den digitala presentationen ska vara till för elevens lärande. Tog mig en funderare kring mina ppt som jag brukar använda och tänker att mycket i dem bygger på stöd för mig i mina genomgångar...Här finns det en del att arbeta om.

Bestämde mig för att utforska Empressr och Prezi eftersom jag känner mig hyffsat van med PPT. Började med Empressr, men kände mig stressad över att inte riktigt få kläm på hur jag skulle gå tillväga. Dessutom har det hänt något med min dator, Explorer upphör att fungera ideligen och stressen över att få något gjort tog överhanden.

Beslutade mig istället för att testa Slideshare som jag inte har testat förut. Skapade ett konto och laddade upp en ppt som jag använder som diskussionsunderlag i kursen Kommunikation, när vi pratar om hur fördomar kan störa kommunikationen. En enormt enkel presentation, men ville ändå testa Slideshare.
Laddade upp min PPT och det verkade funka?

http://www.slideshare.net/malour/frdomar

Det jag inte blir klok på är själva formatet. Jag har ju gjort presentationen i Powerpoint och använt olika teckensnitt och några effekter (texten rullar in i en bild exempelvis). Men när jag tittar på presentationen i Slideshare så är den väldigt enkel. Måste man ladda ner presentationen för att kunna se den i Powepointformat? Eller konverteras filen och blir sådär enkel?

Det är inte bra att känna sig stressad när man gör sådana här saker. Jag hade verkligen laddat för att lära mig Prezi, men hejdades av tiden och det faktum att det jag gör blir offentligt. Jag tillhör dem som gärna vill testa i lugn och ro innan jag lägger ut det för hela världen...

Tänker att jag får spara testanden av olika digitala presentationer till dess att jag har mer tid. Tror att jag skulle kunna förbättra mina distanskurser mycket genom att lägga in bra presentationer. Nu tar jag dock med mig tankarna om att digitala presentationer ska vara till för elevernas lärande i första hand.

Virtuella världar och spel

Efter att ha loggat in på Second life och gått runt där någon timme kan jag inte säga att jag är så begistrad. Jag känner inte att det är något som biter tag i mig. Kan förstå tanken med att man kan göra historiska projekt i undervisningssammanhang. Men det är ändå inget som tilltalar mig personligen. Jag ser inte heller att det är något som jag har användning för i mitt yrkesliv just nu.
Det som däremot har hänt är att Internet Explorer upphör att fungera gång på gång efter att jag laddade ned programmet :S Jag kan inte säga säkert att det är pga Second life som detta händer, men jag har mina misstankar.....

Det här med spel och lärande tycker jag är intressant. Mina barn är 10 och 7 år gamla och är ganska "spelbitna". Än så länge spelar de mest utpräglade barnspel, som Panfu, Webkinz och spel på Svt och spela.se.

Jag ser många fördelar med spelandet. Min 7-åringen har "knäckt läskoden" med hjälp av Panfu Han går ju i ettan så det är säkert inte bara Panfu, men jag ser tydligt att Panfu har hjälpt till med motivationen. Han insåg att han var tvungen att kunna läsa för att kunna ta sig vidare i olika äventyr och att han kan fråga andra Pandor om hjälp om han kan skriva.

En kompis till min 10-åring, konstaterade häromdagen att hon inte har behövt göra engelska glosorna det senaste året eftersom hon redan kan orden. Hon har lärt sig dem via Webkinz, där hon har valt att spela allt engelska. Min 10-åring tittade med stora ögon på kompisen och ändrade genast språk från svenska till engelska på sin egen sida.

Är spelande asocialt eller inte?

Jag tänker att det kan bli det om spelet blir ett beroende och man sätter sina primära och sekundära behov åt sidan. Om spelet "drar" så att man bara måste spela och att det går ut över skolarbete, sociala kontakter och fysisk aktivitet.
Å andra sidan så är spelande en övning ur så många perspektiv. Både socialt, kognitivt och även motoriskt. 10-åringen är med i ett projekt just nu där de ska skriva en egen novell med 5000 ord. Igår berömde jag henne för hennes snabba förmåga att använda tangentbordet. -Det är ju för att jag har chattat så mycket, svarade hon.

Ibland funderar jag över om jag är för liberal när det gäller mina barns spelande. Särskilt när jag pratar med andra barns föräldrar. Men jag återkommer till det som jag bloggat om tidigare. Det gäller att vara närvarande, hålla koll, prata med barnen om vad de gör och vara uppmärksam så att spelandet inte tar över "livet".

Jag tror att man kan använda spel i stor utsräckning i skolan. Det kan i allra högsta grad höja motivationen hos både barn och vuxna. Lärande måste vara roligt, då är det ju enkelt.

Tipsar om Annas länkburkar om det är någon som inte känner till den sidan.

Själv är jag fast i Solitaire på min Iphone, det har kommit att bli ett sätt att slappna av och inte tänka på något annat. Lite skrämmande dock, när jag inser att klockan är 01.30 och jag bara har tänkt: "En gång till sedan går jag och lägger mig"...

IKT-verktyg och frustration

Efter dagens genomgång av olika IKT-verktyg i kursmaterialet måste jag sammanfatta mina tankar med ett ord.

Frustration.

Egentligen inte över det jag har gått igenom (personliga lärmiljöer, interaktiva tavlor, e-möten och virtuella världar). Utan över hur många verktyg det finns och hur svårt jag tänker att det skulle vara att implementera dessa på min arbetsplats.

När det gäller personliga lärmiljöer så står det lite i kontrast till lärplattformen vi använder. Samtidigt som jag tänker att det inte behöver vara antingen eller. Här handlar det nog mer om att vuxna studerande som vi vänder oss mot inte riktigt har de tekniska grundkunskaperna (ännu-de kommer), vilket gör att en introduktion av exempelvis Symbaloo blir svårt. Våra elever koncentrationsläser dessutom kurser på mellan 3 och 10 veckor och då finns det bara tid till att ägna sig åt själva kursen och inte till att hjälpa till med hur man hanterar olika IKT-verktyg utanför Fronter.

Frustrerande.

Jag ser ju så många intressanta utvecklingsmöjligheter.

Interaktiva tavlor har jag ingen erfarenhet av, men tänker att jag nog ska ta upp frågan på jobbet vid tillfälle. Kanske kan det vara en god hjälp för de som har läs och skrivsvårigheter.

E-möten via Skype har jag erfarenhet av, framförallt privat. Under förra årets Fronterkonferens ägnades mycket tid till att introducera Elluminate som man som Fronteranvändare kan köpa som tilläggstjänst. Vi fick pröva på plats och insåg att det i nuläget inte är något som vi behöver på vår arbetsplats. Inte som vårt nuvarande upplägg är i allafall.

Återigen frustration.

Vi utgår från hur det ser ut hos oss idag, vi tänker inte om. Vi tänker inte nytt. Vi har inte tid. Vi måste hela tiden ägna oss åt här och nu. Och tekniken springer om oss.

I veckan hade vi pedagogisk konferens. Under diskussionen gav jag uttryck för en del idéer och tankar jag har om hur vi skulle kunna arbeta. En kollega sa: "Malou du borde arbeta med ungdomar"

Frustration.

Ja, vi jobbar med vuxna. Det är en målgrupp som inte är homogen. Det är en målgrupp med mycket varierande IKT-kunskaper. Men snart är majoriteten som går hos oss väl förtrogna med IKT. Ska inte vi vara där då? Om vi ska kunna komma dit så måste vi våga prova. Vi måste våga tänka nytt. Då måste vi utmana oss själva. Både tekniskt och kommunikativt.

Jag vill inte säga att jag är någon pionjär. Men jag har lust och vilja till att hänga med. Och jag blir så trött. Tänk vad mycket kraft man måste ha för att kunna förändra. IKT-pedagogen på min arbetsplats är en erfaren och klok kollega. Henne bombarderar jag med mina tankar och idéer. Hon tar gång på gång ner mig på jorden och säger att vi inte kan gå så fort fram. Alla hänger inte med. Vi måste vara strategiska så att det inte blir för stora motsättningar i kollegiet.

Frustration.

Vårt kollegium har en ganska hög medelålder. Jag har länge varit den yngsta med mina 40 år! Nu har vi fått tillskott av två yngre män. Jag kanske ska sätta min tilltro till dem?

Vi kanske ska vara glada över att vi har datorer med projektorer i alla klassrum. Att vi nu äntligen verkar ha ett fungerande nätverk. Att vi har ett 10-tal datorer i särskilda grupprum. Att vi har en distansundervisning med utgångspunkt från ett kollaborativt lärande. Att några av oss ständigt utvecklar vår digitala kompetens, delar med oss och provar det i våra respektive kurser????

Men ska vi nöja oss med det? Ska vi stanna där? Kan vi stanna där?

Jag tror inte det.

Jag är frustrerad.

Övningsuppgifter i Bilda

Har nu ägnat en stor del av dagen till att utforska Bilda. Det var intressant. Särskilt som jag är skolad i ett annat verktyg.

Inser att det behövs en hel del tid för att verkligen lära sig alla funktioner, men det är spännande att testa sig fram. Funderar över hur det hade varit att göra övningsaktiviteten utan någon erfarenhet av Lärplattformar? Förvirrande kanske? För mig har det tagit flera år att bli "grundad" i Fronter och jag testar fortfarande olika funktioner både gamla och nya ur olika perspektiv. Det är det som är spännande tycker jag!

Startade ett diskussionsforum i Bilda och ska försöka hålla koll om det är någon som har tid att skriva något...

Känner dock att jag inte i nuläget behöver fördjupa mig mer i hur Bilda fungerar för lärare. Det räcker gott och väl med mina kunskaper i Fronter. Återigen reflekterar jag över att lärportalerna har många likheter, men att de olika verktygen kan anpassas på lite olika sätt.

Erika skriver följande i sin blogg:

"Någon gång läste jag om två olika inriktningar. Den ena handlar om att tekniken i själva plattformen är netural, dvs den styrs inte av någon bakomliggande pedagogisk teori. Utifrån detta perspektiv så är läraren fri att utforma sin undervisning på vilket sätt som helst, den inbyggda tekniken i plattformen är inte gränssättande. Den andra traditionen handlar om att de som bygger plattformarna styrs, medvetet eller omedvetet, av vissa pedagogiska utgångspunkter. Med det synsättet finns det inbyggt någon form av styrning i plattformen som kan begränsa det som läraren vill göra. "

Detta är intressant och så kanske det är. Jag tänker ändå att lärplattform i sig inte spelar så stor roll utan det är de pedagogiska tankarna bakom och hur man använder verktygen som spelar roll i praktiken. Är det någon annan som tänker annorlunda?

Lärplattformar-några reflektioner

Mina första tankar kring detta moment i kursen var att det skulle vara ett område där jag känner mig hyffsat säker. Jag har jobbat i Fronter i fyra år och tillhör dem som har experimenterat mycket inom ramen för plattformen. Det var spännande att titta på andra plattformar för att få ett perspektiv på Fronter. Inte minst Bilda har varit spännande att bli en del av.
Jag tänker att de flesta lärplattformarna har liknande verktyg och funktioner, men de har olika namn. Vilket kan vara lite förvirrande till en början. Men eftersom jag själv "känner funktionerna" så går det ganska snabbt att förstå sammanhanget.

I mitt arbete i vuxenutbildningen har vi infört Fronteranvändandet i alla studieformer = dag/kväll/en dag i veckan/distans. Alla studieformer har sitt eget kursrum i Fronter och eleverna lämnar in alla uppgifter via Fronter. I dag-kurserna har vi inte lika många diskussionsforum som i distansen, då diskussionerna kan ta plats i vanliga klassrum. Men möjligheten till interaktion och grupparbetande via Lärportalen finns och används mer och mer för att göra studierna mer flexibla. I distanskurserna används Fronter till allt-kursmaterial, inlämningar, grupparbeten, diskussioner, allforum, delade dokument osv.

Det är intressant att fundera över vilket mervärde en lärplattform har när det ändå finns så många öppna möjligheter att ta del av via Web 2.0. Jag tänker att det i viss mån handlar om sekretess och även den trygga inramning som Fronter står för, alltså den preopritära källkodens fördel. Våra studerande är vuxna vilket i dag, i detta sammanhang gör dem till en svagare grupp, många är rädda för datorn och tror sig inte klara av den. De yngres digitala kompetens är högre och där kan jag tänka mig att man kan använda Web 2.0 på ett mer naturligt sätt. Min slutledning är att Lärplattformen har en stödjande funktion i undervisningen med den målgrupp jag arbetar med. Men jag tror inte att det kommer att se ut så i framtiden...

Här finns dock ändå en del tydliga hinder som vi kämpar med dagligen. Det handlar om att på ett pedagogiskt sätt instruera hur man som elev använder lärplattformen. Vi har Frontergenomgångar, manualer och extra Fronterstöd i alla periodstarter. Detta ska vi göra utöver att hålla i kurserna och det tar mycket tid för både kurslärare och elever. Mycket energi går åt att få med sig alla och förstå hur man hanterar alla verktyg. Ytterligare en svårighet är att vi ska erbjuda flexstudier, vilket innebär att Fronterintroduktionen måste vara tillgänglig hela tiden.

Vi för ständiga diskussioner kring hur vi ska göra för att inte tappa elever i början av studierna pga. att de känner sig osäkra med tekniken. Personligen jobbar jag hårt med att hela tiden finnas tillgänglig för support kring lärportalen. De senaste åren har vår IKT-pedagog fått tid till att hjälpa eleverna då vi lärare måste koncentrera oss på kurserna.

I denna kurs har jag blivit inspirerad av alla instruktionsvideor som tillhandahålls. Det gjorde att jag ganska snart laddade ner Jing och Camtasia studios (testversion) och började experimentera. Jag har nu gjort ett antal "screencasts" som jag har lagt in i Fronter. Alla kollegor är överväldigade och tycker att det är toppen. Lustigt! Det är ju så enkelt att göra "screencasts", går fortare än att skriva manualer och visar direkt hur du ska gå tillväga. Jag tror och hoppas att detta är ett litet steg på vägen. Nu diskuterar vi hur och var vi ska lägga klippen så att man som ny elev kan hitta dem direkt. problemet i detta sammanhang är att klippen tar mycket plats och att det innebär mer kostnader för oss (1-0 till Fronter ;).

För tillfället har jag en distanskurs i kommunikation och det har varit väldigt kul nu när jag går denna kurs. En av uppgifterna (målen) eleverna har är att göra en presentationsuppgift. Tidigare har de alltid fått komma in till skolan och göra en muntlig presentation med olika tekniker (många gånger OH;), men för några år sedan kändes det ohållbart då många inte kunde komma och det vållade merjobb för mig. Jag fick tänka om. Nu görs uppgiften via Fronter och webben. Eleverna får skapa en presentationsuppgift (utifrån målen) och lägga in den/länka in den i Fronter.

Under veckan har jag tagit del av två externa bloggar, en hemsida, ppt:s med bild och ljud, Fronterdokument med text, bild, musik och filmklipp. Vi har tillsammans i forum också reflekterat kring alla de kommunikationskanaler man kan använda för att ge information. Flera av de studerande har återkommit till mig under kursens gång och reflekterat över möjligheterna att överföra information på andra sätt än genom mellanmänsklig kommunikation och skrivna lappar som är mest vanligt i deras verklighet (barnomsorgen).

Slutligen vill jag även skriva något om diskussionsforumen i lärplattformar. (Nu är längden på detta inlägg way too long, men jag kan inte hejda mig.)

Min erfarenhet är att det bör finnas uppgiftsrelaterade diskussioner samt allmänna pratforum. Utmaningen för mig som lärare är att formulera intressanta diksussionsuppgifter som väcker liv i de studerande och som gör att de kan hålla sig till ämnet och nå målen. Tyvärr så använder inte mina studerande de allmänna pratforumen i så stor utsträckning. Men jag vet att de interagerar med varandra via FB, Msn, chatt och interna notiser. Jag uppmanar dem även till att göra det. Det viktigaste för mig är att de inte känner sig ensamma i studierna och att de vet var de kan söka stöd från andra. Och varför inte utanför lärportalen?

Byta bokmärken och socialisera!

Idag hade jag tänkt att vara jätte effektiv och jobba igenom flera moment i kursmaterialet.

Det har gått sådär.

Började med att skapa ett Yahoo-konto och skapade sedan ett konto på Delicious.

Det gick ganska bra och jag kunde börja lägga in flera länkar som jag har sparat lite här och där. Dessvärre klantade jag till det när jag färdig och lyckades radera allt. Så det var bara att göra om. Rätt trist när man som jag, har det lite tufft med tiden. Men det positiva var att övning ger färdighet och nu känns det som om jag förstår det här med bokmärken och taggar lite bättre än tidigare.
Mitt Deliciouskonto ligger bland mina länkar här i bloggen. Har även länkat in det direkt i texten. Hoppas att det funkar!

Förflyttade sedan raskt över fokus till sociala nätverk! Detta är ett område som jag känner mig något sånär bevandrad inom.

Jag har haft ett konto på Facebook i fyra år. I starten såg jag det mest som en lekplats för vuxna där jag kunde göra roliga tester, ”adda” personer jag inte sett på länge och ”tjuvkika” på personers foton och profiler. Ganska snart blev jag medveten om att det är mycket mer än så. I takt med att fler och fler i min omgivning började utforska Facebook har det nu blivit en daglig mötesplats för både det ”lilla” och det ”stora” livet. Jag går dagligen in på Facebook, skriver och kollar olika uppdateringar, kommenterar, skriver meddelanden, bokar möten, kollar på foton. Jag är med i flera olika grupper. Grupper av privat karaktär och grupper som handlar om olika samhälleliga engagemang. För mig handlar Facebook om att aktivt kunna vårda och delta i ett socialt liv trots en fulltecknad almanacka.

Har funderat över det här med att använda exempelvis Facebook i undervisningen. Och jag tror att det finns många vägar att gå, särskilt om man jobbar med ungdomar som redan befinner sig på FB. För mig är det inte så aktuellt eftersom jag dels jobbar med vuxna och dels jobbar i Lärplattform , där det finns många möjligheter till interaktion mellan deltagarna. Men vem vet, jag kanske testar FB i någon form. Skulle vara kul att testa ändå.

Twitter har jag besökt några gånger men det har inte lockat mig. Så idag gick jag in på allvar och skapade ett Twitterkonto och klickade runt. Men, det lockar mig inte. Jag känner inte att jag har tid. Kanske en annan gång. Så jag avregistrerade mig ganska snart. Och det var inte så lätt. Oj, vad Twitter beklagade att jag inte ville vara kvar;)

Skapade mig ett konto på Dela och gick genast med i en grupp för distanslärare. Mer än så hann jag inte. Känner lite stress över att jag måste gå vidare hela tiden. Jag vill ju helst stanna kvar och fördjupa mig i saker, men det känns inte riktigt som det finns utrymme för det. Får väl proppa mitt Deliciouskonto fullt med bokmärken som jag får fördjupa mig i senare...

Jag skulle så gärna vilja få in symbolen för Dela här i min blogg (i vänsterkanten). Har sett att flera andra har det, men fattar inte hur jag ska göra. Någon som kan hjälpa mig?


Det roliga med den här kursen är att jag lär mig ofantligt mycket hela tiden och att det är mycket "hands on". Jag behöver det efter att de senaste åren ha varit i en verksamhet där vi hela tiden diskuterar pedagogiska visioner och sällan metoder.

Det tråkiga är att jag känner mig stressad över att jobbet och privatlivet kommer i andra hand när jag inte kan slita mig från webben....

Jag har en lätt tendens att bli besatt. Läser allt jag kommer över och har svårt att sålla i all information.

Åker till Tällberg och laddar batterierna.

Google ser dig!

Var på Fronters brukarkonferens i Göteborg i början av veckan. Det var en bra konferens med många bra workshops och intressanta föreläsningar. Tänkte nog återkomma om det där med Fronter längre fram när det blir aktuellt att blogga om Lärplattformar. Nu måste jag bara blogga om Google!

I år hade man tagit in två externa föreläsare och den ena var Andreas Ekström författare till Google koden.
Hans föreläsning var både tänkvärd och rolig. Han berättade att Google har 20.000 sökningar per sekund. Alla dessa sökningar eller rättare sagt varifrån sökningarna görs sparas i ett och ett halvt år av Google. Utifrån detta har man ett statistiskt underlag utifrån vad man Googlar på. Med andra ord är det en enooorm kunskapskälla ur många perspektiv.

Han beskrev att man efter det amerikanska presidentvalet kunde gå in i varje delstat och se på vem av kandidaterna som det hade googlats mest på innan valet. I 49 av delstaterna stämde mest antal googlingar överens med den som vann i delstaten...

Google ska visa vägen och ska vara flyktig och organisk. Man ska hela tiden klicka sig vidare. Grejen är bara att det mesta man kommer vidare in på ägs av...

Ja just det GOOGLE.

I slutet av föreläsningen reflekterade Andreas över att vi i Sverige alltid har värnat den personliga integriteten och att FRA-lagen har föranlett en stor diskussion. Samtidigt som vi i Sverige kastar ut information om oss själva på nätet, i första hand till Google. Han tog inte själv ställning till detta faktum utan ställde mer frågan hur det kommer sig???

För mig personligen var det spännande, för mycket av det han tog upp funderar jag över och har funderat över här i bloggen. Kanske ligger det också i tiden. Web. 2.0 börjar förankra sig hos människor i allmänhet och då väcks även diskussioner.

När jag kom hem tittade jag på Kobras inslag om Google. Min man jobbar på Kobra så jag hade fått lite förhandsinformation om inslagen och kunde fråga om Google Chrome som han testat.

Även jag funderar på att testa Google Chrome.

Men.

Jag väntar lite.

Måste först fundera klart över om jag vill ha ännu ett konto och ge Google ännu mer information om mig.

Antagligen gör jag det.

Behöver bara pausa ett tag och reflektera.


Lägger in två klipp som Andreas Ekström visade på sin föreläsning!

Wikis. Snabbt Snabbt Snabbt

Wikis.
Snabbt och smart.
När jag tittade på filmen från Commoncraft i kursmaterialet slog det mig att en wikisida skulle ha varit till stor hjälp i flera privata sammanhang. Jag känner igen bilden av en miljard mail som skickas fram och tillbaka för att planera något man ska göra tillsammans.

Men här ska det ju handla om arbetet. Jag är inte riktigt klar över hur jag skulle kunna använda det i min undervisning...Mina elever koncentrationsläser kurser vilket innebär att allt måste gå ganska snabbt för att kursmålen ska uppfyllas. Men om jag skulle drömma så ser jag framför mig hur elever fördjupar sig i olika ämnen och använder exemplvis Wikipedia som utgångspunkt, deltar i diskussioner kring ämnet, redigerar och lägger till nya kunskaper. Jag ser en möjlighet att verkligen granska källor och diskutera sina kunskaper. För detta behövs det mycket tid. Denna tid har jag inte, tyvärr.

Man måste verkligen vara medveten om att wikis är något som alla kan redigera. Utan den vetskapen tänker jag att det kan gå snett. Man måste vara noggrann när man granskar fakta och jämföra med andra källor. Här har diskussionerna som är kopplade till Wikis en viktig funktion eftersom de kan leda till att komma närmare "sanningen"

Fördelen med wikis är att det är ett fantastiskt sätt att dela kunskaper världen över, att det är snabbt och att det manar till att vara med och tänka vidare.

Har spenderat en stund på Wikipedia. Lekt i sandlådan och klickat både här och där. Spännande. Ska göra mer vid tillfälle.

I en av mina kurser jobbar man med olika verksamheter inom barnomsorgen och en av dessa verksamheter fanns inte beskriven när jag sökte på Wikipedia. Så jag testade att lägga till en helt ny sida...
Och jag tror att jag lyckades:

http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96ppen_fritidsverksamhet


Det som jag inte greppar är om man kan söka på ordet "Öppen fritidsverksamhet" och få upp min artikel. Jag har försökt, men får ingen träff. Om jag använder ovanstående länk så kommer artikeln upp. Så jag vet inte. Är det någon som vet? Är det något jag missade när jag skrev artikeln?

Nu hinner jag inte testa mer. Ska packa väskan och åka till Göteborg på Fronterkonferens i morgon! Det blir spännande. Var med även förra året i Stockholm, men känner att jag denna gång har mycket bättre förförståelse när jag åker på konferensen. Tack vare denna kurs. Återkommer!

Några aktuella tankar

Min barn, 7 och 10 år, besöker regelbundet Panfu. Det är en virtuell "pandavärld" för barn mellan 6 och 14 år. Här spelar de spel, löser problem, möter och chattar med andra pandor. Panfu har ett högt säkerhetssystem. Det finns automatiska filter som hindrar barnen från att skriva "fula ord" eller uppge saker av privat karaktär-som namn, adress e-mail och tel.nr. Det innebär att det kommer upp varningsskyltar om de blir privata i chatten och de hindras från att uppge dessa uppgifter. Detsamma gäller om de skriver otillåtna ord eller fraser.

Men, som med allt annat så går det att komma runt säkerheten. Det upptäckte min 10-åring. Efter att i huvudsak ha spelat spel på Panfu har hon börjat intressera sig för chatten och har börjat interagera med andra pandor:
Hon mötte en panda som hon blev intresserad av, som frågade vad hon hette på riktigt. Min dotter försökte skriva sitt för- och efternamn. Varningsskylten kom upp och hon kunde inte skriva. Hon skrev då två "pratbubblor" en med förnamnet och en med efternamnet och vips så hade hon kommit förbi spärren. Sedan gjorde hon samma sak när hon berättade vilken skola hon går i. Jag visste inget om det här, men nästa dag berättade hon för sina kompisar vad och hur hon hade gjort. Kompisarna reagerade mycket starkt. Jag blev uppringd från skolan och läraren berättade att min dotter var alldeles förstörd över vad hon hade gjort. Kompisarna hade sagt att det är förbjudet att uppge sitt rätta namn på nätet och att det nu fanns risk att det "kommer någon och tar henne i skolan", för nu kan man spåra henne via nätet.

Det tog lång tid att lugna dottern.

Och jag började fundera...

Idag skriver Henrik Berggren på DN:s ledarplats att Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser. Han refererar till hur alla kan filma och lägga upp klippen på nätet samt till ett tragiskt självmord som ska ha skett efter att ett smygfilmat klipp publicerats på nätet. Henrik Berggren menar att det behövs etikettsregler för den nya tekniken.

Och jag kan bara hålla med.
Jag tror att vi måste diskutera etik, moral och risker på nätet med barn på ett nyanserat sätt utan att skrämmas och förbjuda. Jag tänker att det finns många vuxna som skrämmer och förbjuder nätanvändande(anar det bakom dotterns kompisars reaktioner)utan att riktigt veta vad det handlar om.

Jag ringde Panfu för att få mer information. Det var ett bra samtal. Panfu har utöver sina automatiska "filter" även moderatorer som går igenom alla chattar manuellt och stänger av eller varnar dem som inte följer reglerna.
Panfu ska fungera som en inkörsport på nätet och arbetar för att barn ska lära sig att agera juste mot varandra.

Efter denna händelse på Panfu fick jag anledning att diskutera med min 10-åring. Om risker på internet och i det verkliga livet. Det var bra. Både för mig och för henne.

För att förstå vad som händer på nätet, måste vi vuxna vara närvarande, ställa frågor och diskutera med barnen. Precis som IRL.

Dela videofiler

Jag använder mig av Youtube i mitt arbete en hel del. Eftersom jag har distanskurser så tycker jag att det är bra att använda videoklipp ur flera perspektiv. Dels använder jag lite roliga klipp för att lätta upp eller förstärka budskap i kurserna och dels använder jag klipp som är relevanta under kursen ur ett kunskapsperspektiv.

Jag har vid ett tillfälle spelat in en egen film med information som jag har lagt in i kursrummet i Fronter. Problemet med det var att det tog för mycket utrymme i lärportalen. Här ser jag fördelen med Youtube, man behöver inte ta plats på Lärportalen. Den nackdel som finns med Youtube klipp är sekretessfrågan. Om jag vill spela in ett klipp med information riktat till några individer som går i min kurs kan jag ju välja att göra mitt klipp "olistat" och bädda in det kursmaterialet, men eftersom de studerande har tillgång till länken så kan de ju använda detta och lägga ut klippet någon annanstans....
Jag kan ju välja att göra det privat, men det kräver att de studerande har egna Youtube konton. Det tror jag är för mycket att begära av den målgrupp (vuxna) jag jobbar med. I allafall i nuläget.

Jag har nu testat att både spela in ett klipp på Youtube och ladda upp ett gammalt klipp från min hårddisk. Det var faktiskt enkelt. Har laddat upp ett MYCKET amatörmässigt klipp för offentlig visning på Youtube, där jag filmar en mård som hälsade på oss i augusti. Ska gå att hitta om man söker på "Mården i körsbärsträdet"!
Jag är lite stolt över att jag kunde göra allt detta utan att ta del av kursmaterialets instruktionsfilm (för första gången). Jag känner att jag börjar få bättre koll på hur web 2.0 fungerar och inser att det finns en samstämmighet i språket och i funktionerna på de olika web.platserna!

Lägger upp ett kort favoritklipp från Youtube. Jag brukar använda det i kursen Arbetssätt och lärande, när vi ska diskutera vad kunskap är för något..

Vad tycker jag om Flickr?

Jag har varit inne på Flickr förut och letat bilder, men har aldrig haft tålamod att göra det på riktigt. Åh vad bra det är att man i den här kursen tvingas att ha tålamod!

Min spontana reflektion är att det var väldigt enkelt att göra ett konto och ladda upp bilder. Kul att man kan placera fotona på kartan, även om det tog en halv evighet att zooma och hitta rätt!
Här är min Flickr sida:

http://www.flickr.com/photos/malousfoton/

Det som däremot tog tid var att hitta bilder som jag hade rätt att dela och lägga in här i min blogg. Jag höll nästan på att ge upp. Finns det inte någon funktion där bilder som man har rätt att dela, samlas?

Jag använder mycket bilder i mitt arbete. I Fronter bygger jag kursrum och har bilder för att förstärka budskapen och lätta upp i kursavsnitten. Jag hoppas att Flickr kan bli till hjälp framöver, nu när jag vet hur det funkar. Fram till nu har jag använt mig av bla. Multimediabyråns arkiv och fotofinnaren och nya alternativ som Flickr är välkommet.

Ännu fler konton. Ännu fler möjligheter. Men det är kul!


Bildkälla: Från Flickr. By @rild
Arild Storaas

Tack för din e-post adress!

Idag fick jag ett mail från SEB som tackade för min e-post adress....

Jaha.

Vadå?

Jag har inte skickat min e-post adress till SEB.
Men, jag har öppnat en mängd olika e-konton och uppgett min e-post adress för att kunna logga in....

Vem/vilka kommer tacka härnäst?

Lite obehagligt är det.

Jag lever inte som jag lär....

I mitt förra blogginlägg så skrev jag om risker med att ladda ner en massa program och att "signa upp" sig på olika konton osv. Sedan märker jag att jag utsätter mig för alla de risker jag själv varnar för, genom att klicka på allt som kommer i min väg. Med lätt pulshöjning, klickar jag mig fram, har hundra olika sidor öppna och skickar dokument till höger och vänster (terroriserar bland annat en stackars kollega med olika tester). Jag vill liksom prova allt.

Nu tänker jag så här. Den här kursen får fungera som ett smörgåsbord. Jag får möjligheten att smaka på allt. Gå en vända till och tänka till kring vad som passar mig just nu och vilka delar jag vill "äta" mer av. Det gäller att inte bli stressad och mätt för fort helt enkelt. (Metaforerna haglar ;)

Delade dokument på webben är inget jag behöver just nu, eftersom jag redan har tillgång till det i vår lärplattform. Men, jag vet hur jag ska göra och om jag behöver det så kan jag utforska det mer.

Ser redan fram mot min "lediga fredag" då jag ägnar mig åt studierna och återigen kan klicka på "submit" och "ladda ner" för allt vad tygeln håller!!!

Google docs

Då har jag testat Google docs. Tittade på instruktionsfilmen i kursmaterialet, men blev lite förvirrad då den inte överensstämde med layouten jag fick upp på Google docs. Antar att sidan är uppdaterad sedan instruktionsfilmen gjordes. (Men, vad bra det är med instruktionsfilmer, har redan testat att göra en själv-återkommer till det längre fram i kursen)

Hursomhelst, att dela dokument är bra och kan underlätta samarbeten. Vi har en liknande "tjänst" i Fronter som heter just dela dokument, så jag är inte helt främmande inför funktionen. Fronter gör det också möjligt att studera varsomhelst från vilken dator som helst.
Jag har nu testat att skicka mitt Google dokument till en kollega och väntar på att få se om det funkar. När jag har fått svar från henne ska jag försöka mig på posta länken till dokumentet även här.

Jag tycker inte att det var särskilt krångligt att starta Google docs, heller inte att skriva i det. Det liknar ju Word i stor utsträckning. Det jag finner krångligt för närvarande är att hålla reda på alla konton och olika webplatser som jag har besökt den senaste tiden! Hoppas att det ger sig med tiden.

Jag tror att det finns många fördelar med att ha gemensamma dokument som ligger på webben. Som filmen från Commoncraft visar, så kan det spara mycket tid och hjälper till att samordna arbetet. I arbetet i Fronter har vi kollegor delat dokument när vi har haft olika grupparbeten. I några fall har det passat att låta eleverna arbeta med det också. Fördelen med Google docs är att det är snyggare än motsvarande i Fronter. Kanske ska jag testa att introducera Google docs för mina elever.

Jag väntar nu på att få se hur jag får reda på när min kollega har läst dokumentet. Är det så att jag får ett e-mail om det? Får nog titta på Commoncraft filmen igen....Om det är så att man inte får något meddelande automatiskt, så får jag väl hålla koll på egen hand. Det kan jag se som en nackdel.

Och så det där med risker...Samtalade med en kompis i dag om alla olika e-konton vi har. Vi enades om att det är så lätt att bli uppslukad av alla möjligheter som finns och vara odelat positiv. Samtidigt så är allt så skört.

Vad händer med all information som jag sparar på olika konton?

Vad händer med alla konton om jag dör eller blir sjuk?

Vilka risker finns det att någon "kapar" min e-post eller mitt facebook konto. (En av mina vänner fick sitt hotmailkonto kapat och det var en jätte lång process att återskapa det.)

Vad händer om någon kapar ett Google docs?


Alla dessa frågor gör att jag tänker att man trots alla möjligheter måste vara försiktig. Att man måste läsa det finstilta innan man klickar på "submit". Att man inte ska underskatta fysiska möten med människor. Web. 2. 0 har fantastiska möjligheter och dessa ska ses som hjälpmedel och inte som en ersättning för mänsklig kommunikation.

RSS- Rent Sagt Smart ;)

Jag har nu ägnat en stund till att testa RSS och har lagt upp ett konto på Bloglines och har installerat Bloglines notifier.Tyvärr så lägger ju Bloglines ner 1:a oktober och det vore bra att få reda på om det finns något annat alternativ....?

Redan när jag såg föreläsningen med Michael Wesch i ett tidigare kursavsnitt så började jag förstå vad RSS gav för möjligheter. Nu förstår jag även hur det fungerar rent tekniskt och det är kul! Jag har tidigare använt mig av "favoriter" på min dator , men jag inser nu att jag på ett sätt "har gått över ån efter vatten". Med Bloglines notifier kan jag få uppdateringarna automatiskt. Har försökt att även utforska Microsoft Explorers RSS-läsare, men kan inte se att de har en "notifier" tjänst som Blogline har. Får fortsätta söka. Kanske kan någon som läser ge tips?

I jobbet prenumererar jag på nyhetsbrev från bla Ur:s pedagogwebb, via mail, det har fungerat bra och ger mig kontinuerlig uppdatering. Fördelen med Bloglines är att jag kan samla allt jag är intresserad av på ett ställe, göra mappar och katalogisera allt. Det tror jag är nödvändigt för att få någon slags kontroll. Som jag har det just nu, så har jag ett enda virrvarr bland alla websidor jag lagt till som favoriter eller prenumererar på :S

I mitt arbete använder vi oss av lärportalen Fronter. På vår startsida finns RSS-symbolen och det är nästan lite genant att jag inte har utforskat den tidigare. Jag har försökt att lägga till feeden till vår plattform både på Bloglines och Explorer för att se hur det fungerar. Tyvärr blev det något fel med "normaliseringen" ??? Så jag måste fortsätta att utforska.

Jag tänker dock att det inte är nödvändigt för mig att ha vår portal som en feed, då plattformen är min arbetsplats och att jag loggar in där varje arbetsdag. Men det kan vara ett bra verktyg för eleverna. Det kan ju faktiskt förenkla för mig att få ut information även om eleverna inte loggar in på Fronter. Jag tänker att jag även kan tipsa mina elever om att använda RSS-funktionen i de olika kurserna. Nu uppmanar jag dem att hålla sig uppdaterade i de områden vi behandlar, men det handlar om att själva måste söka aktivt. Med RSS kan informationen söka upp dem!

Lärportalen Fronter håller på att uppgraderas och en version Y är påväg. Jag har fått förmånen att åka på Fronters stora konferens i Göteborg i början av oktober. Det ska bli enormt intressant att ta del av konferensen och jag tror att det blir enklare för mig att ta till mig information efter att jag har startat denna kurs. Nu har jag ett större sammanhang och mer kunskaper om web.2.0. Jag deltog även förra året, men kan nu se att mycket information gick mig förbi, eftersom jag hade betydligt lägre digital kompetens! Återkommer med information om konferensen!

Slutligen så reflekterar jag över att det är ganska svårt att skriva i den här kursen. Det svenska språket räcker inte till. Många begrepp finns bara på engelska. Vad heter en "feed" på svenska, egentligen? Det kanske inte riktigt hör hit. Men det "digitala språket" är en utmaning....

Bloggstart!

Skriver nu mitt första inlägg i min blogg som är kopplad till kursen Digital kompetens. Känner mig inspirerad till att fortsätta att blogga om mina tankar under kursen. Hittills har jag fått massor av "input" och känner mig näst intill överfull med information. Nu tar jag en paus och fortsätter mina studier nästa fredag.