För sju år sedan gick jag en kurs i IT och media på Lärarhögskolan. Då lärde jag mig att hantera Powerpoint skapligt. Därefter har jag använt mig av det i undervisingen, framförallt vid introduktioner och genomgångar.
När jag gick den där kursen så reflekterade jag över hur man som ny användare fullständigt "går bort sig" i alla olika effekter man kan lägga till. Mina texter hoppade in från höger och vänster ackompanjerade av klickljud, ringklockor och musklick. Teckenstilarna var olika och färgerna många. Följden blev att budskapet fullständigt försvann. Men det var ju så kul att prova och utforska!
Med åren har jag blivit mycket "tråkigare" och försöker att ha så lite effekter som möjligt och lägga fokus på budskapet.
Det var intressant att ta del av kursmaterialet kring digitala presentationer. Jag fastnade särskilt för det som Stefan Knutsson säger i sin film. Att den digitala presentationen ska vara till för elevens lärande. Tog mig en funderare kring mina ppt som jag brukar använda och tänker att mycket i dem bygger på stöd för mig i mina genomgångar...Här finns det en del att arbeta om.
Bestämde mig för att utforska Empressr och Prezi eftersom jag känner mig hyffsat van med PPT. Började med Empressr, men kände mig stressad över att inte riktigt få kläm på hur jag skulle gå tillväga. Dessutom har det hänt något med min dator, Explorer upphör att fungera ideligen och stressen över att få något gjort tog överhanden.
Beslutade mig istället för att testa Slideshare som jag inte har testat förut. Skapade ett konto och laddade upp en ppt som jag använder som diskussionsunderlag i kursen Kommunikation, när vi pratar om hur fördomar kan störa kommunikationen. En enormt enkel presentation, men ville ändå testa Slideshare.
Laddade upp min PPT och det verkade funka?
http://www.slideshare.net/malour/frdomar
Det jag inte blir klok på är själva formatet. Jag har ju gjort presentationen i Powerpoint och använt olika teckensnitt och några effekter (texten rullar in i en bild exempelvis). Men när jag tittar på presentationen i Slideshare så är den väldigt enkel. Måste man ladda ner presentationen för att kunna se den i Powepointformat? Eller konverteras filen och blir sådär enkel?
Det är inte bra att känna sig stressad när man gör sådana här saker. Jag hade verkligen laddat för att lära mig Prezi, men hejdades av tiden och det faktum att det jag gör blir offentligt. Jag tillhör dem som gärna vill testa i lugn och ro innan jag lägger ut det för hela världen...
Tänker att jag får spara testanden av olika digitala presentationer till dess att jag har mer tid. Tror att jag skulle kunna förbättra mina distanskurser mycket genom att lägga in bra presentationer. Nu tar jag dock med mig tankarna om att digitala presentationer ska vara till för elevernas lärande i första hand.
fredag 29 oktober 2010
Virtuella världar och spel
Efter att ha loggat in på Second life och gått runt där någon timme kan jag inte säga att jag är så begistrad. Jag känner inte att det är något som biter tag i mig. Kan förstå tanken med att man kan göra historiska projekt i undervisningssammanhang. Men det är ändå inget som tilltalar mig personligen. Jag ser inte heller att det är något som jag har användning för i mitt yrkesliv just nu.
Det som däremot har hänt är att Internet Explorer upphör att fungera gång på gång efter att jag laddade ned programmet :S Jag kan inte säga säkert att det är pga Second life som detta händer, men jag har mina misstankar.....
Det här med spel och lärande tycker jag är intressant. Mina barn är 10 och 7 år gamla och är ganska "spelbitna". Än så länge spelar de mest utpräglade barnspel, som Panfu, Webkinz och spel på Svt och spela.se.
Jag ser många fördelar med spelandet. Min 7-åringen har "knäckt läskoden" med hjälp av Panfu Han går ju i ettan så det är säkert inte bara Panfu, men jag ser tydligt att Panfu har hjälpt till med motivationen. Han insåg att han var tvungen att kunna läsa för att kunna ta sig vidare i olika äventyr och att han kan fråga andra Pandor om hjälp om han kan skriva.
En kompis till min 10-åring, konstaterade häromdagen att hon inte har behövt göra engelska glosorna det senaste året eftersom hon redan kan orden. Hon har lärt sig dem via Webkinz, där hon har valt att spela allt engelska. Min 10-åring tittade med stora ögon på kompisen och ändrade genast språk från svenska till engelska på sin egen sida.
Är spelande asocialt eller inte?
Jag tänker att det kan bli det om spelet blir ett beroende och man sätter sina primära och sekundära behov åt sidan. Om spelet "drar" så att man bara måste spela och att det går ut över skolarbete, sociala kontakter och fysisk aktivitet.
Å andra sidan så är spelande en övning ur så många perspektiv. Både socialt, kognitivt och även motoriskt. 10-åringen är med i ett projekt just nu där de ska skriva en egen novell med 5000 ord. Igår berömde jag henne för hennes snabba förmåga att använda tangentbordet. -Det är ju för att jag har chattat så mycket, svarade hon.
Ibland funderar jag över om jag är för liberal när det gäller mina barns spelande. Särskilt när jag pratar med andra barns föräldrar. Men jag återkommer till det som jag bloggat om tidigare. Det gäller att vara närvarande, hålla koll, prata med barnen om vad de gör och vara uppmärksam så att spelandet inte tar över "livet".
Jag tror att man kan använda spel i stor utsräckning i skolan. Det kan i allra högsta grad höja motivationen hos både barn och vuxna. Lärande måste vara roligt, då är det ju enkelt.
Tipsar om Annas länkburkar om det är någon som inte känner till den sidan.
Själv är jag fast i Solitaire på min Iphone, det har kommit att bli ett sätt att slappna av och inte tänka på något annat. Lite skrämmande dock, när jag inser att klockan är 01.30 och jag bara har tänkt: "En gång till sedan går jag och lägger mig"...
Det som däremot har hänt är att Internet Explorer upphör att fungera gång på gång efter att jag laddade ned programmet :S Jag kan inte säga säkert att det är pga Second life som detta händer, men jag har mina misstankar.....
Det här med spel och lärande tycker jag är intressant. Mina barn är 10 och 7 år gamla och är ganska "spelbitna". Än så länge spelar de mest utpräglade barnspel, som Panfu, Webkinz och spel på Svt och spela.se.
Jag ser många fördelar med spelandet. Min 7-åringen har "knäckt läskoden" med hjälp av Panfu Han går ju i ettan så det är säkert inte bara Panfu, men jag ser tydligt att Panfu har hjälpt till med motivationen. Han insåg att han var tvungen att kunna läsa för att kunna ta sig vidare i olika äventyr och att han kan fråga andra Pandor om hjälp om han kan skriva.
En kompis till min 10-åring, konstaterade häromdagen att hon inte har behövt göra engelska glosorna det senaste året eftersom hon redan kan orden. Hon har lärt sig dem via Webkinz, där hon har valt att spela allt engelska. Min 10-åring tittade med stora ögon på kompisen och ändrade genast språk från svenska till engelska på sin egen sida.
Är spelande asocialt eller inte?
Jag tänker att det kan bli det om spelet blir ett beroende och man sätter sina primära och sekundära behov åt sidan. Om spelet "drar" så att man bara måste spela och att det går ut över skolarbete, sociala kontakter och fysisk aktivitet.
Å andra sidan så är spelande en övning ur så många perspektiv. Både socialt, kognitivt och även motoriskt. 10-åringen är med i ett projekt just nu där de ska skriva en egen novell med 5000 ord. Igår berömde jag henne för hennes snabba förmåga att använda tangentbordet. -Det är ju för att jag har chattat så mycket, svarade hon.
Ibland funderar jag över om jag är för liberal när det gäller mina barns spelande. Särskilt när jag pratar med andra barns föräldrar. Men jag återkommer till det som jag bloggat om tidigare. Det gäller att vara närvarande, hålla koll, prata med barnen om vad de gör och vara uppmärksam så att spelandet inte tar över "livet".
Jag tror att man kan använda spel i stor utsräckning i skolan. Det kan i allra högsta grad höja motivationen hos både barn och vuxna. Lärande måste vara roligt, då är det ju enkelt.
Tipsar om Annas länkburkar om det är någon som inte känner till den sidan.
Själv är jag fast i Solitaire på min Iphone, det har kommit att bli ett sätt att slappna av och inte tänka på något annat. Lite skrämmande dock, när jag inser att klockan är 01.30 och jag bara har tänkt: "En gång till sedan går jag och lägger mig"...
fredag 22 oktober 2010
IKT-verktyg och frustration
Efter dagens genomgång av olika IKT-verktyg i kursmaterialet måste jag sammanfatta mina tankar med ett ord.
Frustration.
Egentligen inte över det jag har gått igenom (personliga lärmiljöer, interaktiva tavlor, e-möten och virtuella världar). Utan över hur många verktyg det finns och hur svårt jag tänker att det skulle vara att implementera dessa på min arbetsplats.
När det gäller personliga lärmiljöer så står det lite i kontrast till lärplattformen vi använder. Samtidigt som jag tänker att det inte behöver vara antingen eller. Här handlar det nog mer om att vuxna studerande som vi vänder oss mot inte riktigt har de tekniska grundkunskaperna (ännu-de kommer), vilket gör att en introduktion av exempelvis Symbaloo blir svårt. Våra elever koncentrationsläser dessutom kurser på mellan 3 och 10 veckor och då finns det bara tid till att ägna sig åt själva kursen och inte till att hjälpa till med hur man hanterar olika IKT-verktyg utanför Fronter.
Frustrerande.
Jag ser ju så många intressanta utvecklingsmöjligheter.
Interaktiva tavlor har jag ingen erfarenhet av, men tänker att jag nog ska ta upp frågan på jobbet vid tillfälle. Kanske kan det vara en god hjälp för de som har läs och skrivsvårigheter.
E-möten via Skype har jag erfarenhet av, framförallt privat. Under förra årets Fronterkonferens ägnades mycket tid till att introducera Elluminate som man som Fronteranvändare kan köpa som tilläggstjänst. Vi fick pröva på plats och insåg att det i nuläget inte är något som vi behöver på vår arbetsplats. Inte som vårt nuvarande upplägg är i allafall.
Återigen frustration.
Vi utgår från hur det ser ut hos oss idag, vi tänker inte om. Vi tänker inte nytt. Vi har inte tid. Vi måste hela tiden ägna oss åt här och nu. Och tekniken springer om oss.
I veckan hade vi pedagogisk konferens. Under diskussionen gav jag uttryck för en del idéer och tankar jag har om hur vi skulle kunna arbeta. En kollega sa: "Malou du borde arbeta med ungdomar"
Frustration.
Ja, vi jobbar med vuxna. Det är en målgrupp som inte är homogen. Det är en målgrupp med mycket varierande IKT-kunskaper. Men snart är majoriteten som går hos oss väl förtrogna med IKT. Ska inte vi vara där då? Om vi ska kunna komma dit så måste vi våga prova. Vi måste våga tänka nytt. Då måste vi utmana oss själva. Både tekniskt och kommunikativt.
Jag vill inte säga att jag är någon pionjär. Men jag har lust och vilja till att hänga med. Och jag blir så trött. Tänk vad mycket kraft man måste ha för att kunna förändra. IKT-pedagogen på min arbetsplats är en erfaren och klok kollega. Henne bombarderar jag med mina tankar och idéer. Hon tar gång på gång ner mig på jorden och säger att vi inte kan gå så fort fram. Alla hänger inte med. Vi måste vara strategiska så att det inte blir för stora motsättningar i kollegiet.
Frustration.
Vårt kollegium har en ganska hög medelålder. Jag har länge varit den yngsta med mina 40 år! Nu har vi fått tillskott av två yngre män. Jag kanske ska sätta min tilltro till dem?
Vi kanske ska vara glada över att vi har datorer med projektorer i alla klassrum. Att vi nu äntligen verkar ha ett fungerande nätverk. Att vi har ett 10-tal datorer i särskilda grupprum. Att vi har en distansundervisning med utgångspunkt från ett kollaborativt lärande. Att några av oss ständigt utvecklar vår digitala kompetens, delar med oss och provar det i våra respektive kurser????
Men ska vi nöja oss med det? Ska vi stanna där? Kan vi stanna där?
Jag tror inte det.
Jag är frustrerad.
Frustration.
Egentligen inte över det jag har gått igenom (personliga lärmiljöer, interaktiva tavlor, e-möten och virtuella världar). Utan över hur många verktyg det finns och hur svårt jag tänker att det skulle vara att implementera dessa på min arbetsplats.
När det gäller personliga lärmiljöer så står det lite i kontrast till lärplattformen vi använder. Samtidigt som jag tänker att det inte behöver vara antingen eller. Här handlar det nog mer om att vuxna studerande som vi vänder oss mot inte riktigt har de tekniska grundkunskaperna (ännu-de kommer), vilket gör att en introduktion av exempelvis Symbaloo blir svårt. Våra elever koncentrationsläser dessutom kurser på mellan 3 och 10 veckor och då finns det bara tid till att ägna sig åt själva kursen och inte till att hjälpa till med hur man hanterar olika IKT-verktyg utanför Fronter.
Frustrerande.
Jag ser ju så många intressanta utvecklingsmöjligheter.
Interaktiva tavlor har jag ingen erfarenhet av, men tänker att jag nog ska ta upp frågan på jobbet vid tillfälle. Kanske kan det vara en god hjälp för de som har läs och skrivsvårigheter.
E-möten via Skype har jag erfarenhet av, framförallt privat. Under förra årets Fronterkonferens ägnades mycket tid till att introducera Elluminate som man som Fronteranvändare kan köpa som tilläggstjänst. Vi fick pröva på plats och insåg att det i nuläget inte är något som vi behöver på vår arbetsplats. Inte som vårt nuvarande upplägg är i allafall.
Återigen frustration.
Vi utgår från hur det ser ut hos oss idag, vi tänker inte om. Vi tänker inte nytt. Vi har inte tid. Vi måste hela tiden ägna oss åt här och nu. Och tekniken springer om oss.
I veckan hade vi pedagogisk konferens. Under diskussionen gav jag uttryck för en del idéer och tankar jag har om hur vi skulle kunna arbeta. En kollega sa: "Malou du borde arbeta med ungdomar"
Frustration.
Ja, vi jobbar med vuxna. Det är en målgrupp som inte är homogen. Det är en målgrupp med mycket varierande IKT-kunskaper. Men snart är majoriteten som går hos oss väl förtrogna med IKT. Ska inte vi vara där då? Om vi ska kunna komma dit så måste vi våga prova. Vi måste våga tänka nytt. Då måste vi utmana oss själva. Både tekniskt och kommunikativt.
Jag vill inte säga att jag är någon pionjär. Men jag har lust och vilja till att hänga med. Och jag blir så trött. Tänk vad mycket kraft man måste ha för att kunna förändra. IKT-pedagogen på min arbetsplats är en erfaren och klok kollega. Henne bombarderar jag med mina tankar och idéer. Hon tar gång på gång ner mig på jorden och säger att vi inte kan gå så fort fram. Alla hänger inte med. Vi måste vara strategiska så att det inte blir för stora motsättningar i kollegiet.
Frustration.
Vårt kollegium har en ganska hög medelålder. Jag har länge varit den yngsta med mina 40 år! Nu har vi fått tillskott av två yngre män. Jag kanske ska sätta min tilltro till dem?
Vi kanske ska vara glada över att vi har datorer med projektorer i alla klassrum. Att vi nu äntligen verkar ha ett fungerande nätverk. Att vi har ett 10-tal datorer i särskilda grupprum. Att vi har en distansundervisning med utgångspunkt från ett kollaborativt lärande. Att några av oss ständigt utvecklar vår digitala kompetens, delar med oss och provar det i våra respektive kurser????
Men ska vi nöja oss med det? Ska vi stanna där? Kan vi stanna där?
Jag tror inte det.
Jag är frustrerad.
fredag 15 oktober 2010
Övningsuppgifter i Bilda
Har nu ägnat en stor del av dagen till att utforska Bilda. Det var intressant. Särskilt som jag är skolad i ett annat verktyg.
Inser att det behövs en hel del tid för att verkligen lära sig alla funktioner, men det är spännande att testa sig fram. Funderar över hur det hade varit att göra övningsaktiviteten utan någon erfarenhet av Lärplattformar? Förvirrande kanske? För mig har det tagit flera år att bli "grundad" i Fronter och jag testar fortfarande olika funktioner både gamla och nya ur olika perspektiv. Det är det som är spännande tycker jag!
Startade ett diskussionsforum i Bilda och ska försöka hålla koll om det är någon som har tid att skriva något...
Känner dock att jag inte i nuläget behöver fördjupa mig mer i hur Bilda fungerar för lärare. Det räcker gott och väl med mina kunskaper i Fronter. Återigen reflekterar jag över att lärportalerna har många likheter, men att de olika verktygen kan anpassas på lite olika sätt.
Erika skriver följande i sin blogg:
"Någon gång läste jag om två olika inriktningar. Den ena handlar om att tekniken i själva plattformen är netural, dvs den styrs inte av någon bakomliggande pedagogisk teori. Utifrån detta perspektiv så är läraren fri att utforma sin undervisning på vilket sätt som helst, den inbyggda tekniken i plattformen är inte gränssättande. Den andra traditionen handlar om att de som bygger plattformarna styrs, medvetet eller omedvetet, av vissa pedagogiska utgångspunkter. Med det synsättet finns det inbyggt någon form av styrning i plattformen som kan begränsa det som läraren vill göra. "
Detta är intressant och så kanske det är. Jag tänker ändå att lärplattform i sig inte spelar så stor roll utan det är de pedagogiska tankarna bakom och hur man använder verktygen som spelar roll i praktiken. Är det någon annan som tänker annorlunda?
Inser att det behövs en hel del tid för att verkligen lära sig alla funktioner, men det är spännande att testa sig fram. Funderar över hur det hade varit att göra övningsaktiviteten utan någon erfarenhet av Lärplattformar? Förvirrande kanske? För mig har det tagit flera år att bli "grundad" i Fronter och jag testar fortfarande olika funktioner både gamla och nya ur olika perspektiv. Det är det som är spännande tycker jag!
Startade ett diskussionsforum i Bilda och ska försöka hålla koll om det är någon som har tid att skriva något...
Känner dock att jag inte i nuläget behöver fördjupa mig mer i hur Bilda fungerar för lärare. Det räcker gott och väl med mina kunskaper i Fronter. Återigen reflekterar jag över att lärportalerna har många likheter, men att de olika verktygen kan anpassas på lite olika sätt.
Erika skriver följande i sin blogg:
"Någon gång läste jag om två olika inriktningar. Den ena handlar om att tekniken i själva plattformen är netural, dvs den styrs inte av någon bakomliggande pedagogisk teori. Utifrån detta perspektiv så är läraren fri att utforma sin undervisning på vilket sätt som helst, den inbyggda tekniken i plattformen är inte gränssättande. Den andra traditionen handlar om att de som bygger plattformarna styrs, medvetet eller omedvetet, av vissa pedagogiska utgångspunkter. Med det synsättet finns det inbyggt någon form av styrning i plattformen som kan begränsa det som läraren vill göra. "
Detta är intressant och så kanske det är. Jag tänker ändå att lärplattform i sig inte spelar så stor roll utan det är de pedagogiska tankarna bakom och hur man använder verktygen som spelar roll i praktiken. Är det någon annan som tänker annorlunda?
Lärplattformar-några reflektioner
Mina första tankar kring detta moment i kursen var att det skulle vara ett område där jag känner mig hyffsat säker. Jag har jobbat i Fronter i fyra år och tillhör dem som har experimenterat mycket inom ramen för plattformen. Det var spännande att titta på andra plattformar för att få ett perspektiv på Fronter. Inte minst Bilda har varit spännande att bli en del av.
Jag tänker att de flesta lärplattformarna har liknande verktyg och funktioner, men de har olika namn. Vilket kan vara lite förvirrande till en början. Men eftersom jag själv "känner funktionerna" så går det ganska snabbt att förstå sammanhanget.
I mitt arbete i vuxenutbildningen har vi infört Fronteranvändandet i alla studieformer = dag/kväll/en dag i veckan/distans. Alla studieformer har sitt eget kursrum i Fronter och eleverna lämnar in alla uppgifter via Fronter. I dag-kurserna har vi inte lika många diskussionsforum som i distansen, då diskussionerna kan ta plats i vanliga klassrum. Men möjligheten till interaktion och grupparbetande via Lärportalen finns och används mer och mer för att göra studierna mer flexibla. I distanskurserna används Fronter till allt-kursmaterial, inlämningar, grupparbeten, diskussioner, allforum, delade dokument osv.
Det är intressant att fundera över vilket mervärde en lärplattform har när det ändå finns så många öppna möjligheter att ta del av via Web 2.0. Jag tänker att det i viss mån handlar om sekretess och även den trygga inramning som Fronter står för, alltså den preopritära källkodens fördel. Våra studerande är vuxna vilket i dag, i detta sammanhang gör dem till en svagare grupp, många är rädda för datorn och tror sig inte klara av den. De yngres digitala kompetens är högre och där kan jag tänka mig att man kan använda Web 2.0 på ett mer naturligt sätt. Min slutledning är att Lärplattformen har en stödjande funktion i undervisningen med den målgrupp jag arbetar med. Men jag tror inte att det kommer att se ut så i framtiden...
Här finns dock ändå en del tydliga hinder som vi kämpar med dagligen. Det handlar om att på ett pedagogiskt sätt instruera hur man som elev använder lärplattformen. Vi har Frontergenomgångar, manualer och extra Fronterstöd i alla periodstarter. Detta ska vi göra utöver att hålla i kurserna och det tar mycket tid för både kurslärare och elever. Mycket energi går åt att få med sig alla och förstå hur man hanterar alla verktyg. Ytterligare en svårighet är att vi ska erbjuda flexstudier, vilket innebär att Fronterintroduktionen måste vara tillgänglig hela tiden.
Vi för ständiga diskussioner kring hur vi ska göra för att inte tappa elever i början av studierna pga. att de känner sig osäkra med tekniken. Personligen jobbar jag hårt med att hela tiden finnas tillgänglig för support kring lärportalen. De senaste åren har vår IKT-pedagog fått tid till att hjälpa eleverna då vi lärare måste koncentrera oss på kurserna.
I denna kurs har jag blivit inspirerad av alla instruktionsvideor som tillhandahålls. Det gjorde att jag ganska snart laddade ner Jing och Camtasia studios (testversion) och började experimentera. Jag har nu gjort ett antal "screencasts" som jag har lagt in i Fronter. Alla kollegor är överväldigade och tycker att det är toppen. Lustigt! Det är ju så enkelt att göra "screencasts", går fortare än att skriva manualer och visar direkt hur du ska gå tillväga. Jag tror och hoppas att detta är ett litet steg på vägen. Nu diskuterar vi hur och var vi ska lägga klippen så att man som ny elev kan hitta dem direkt. problemet i detta sammanhang är att klippen tar mycket plats och att det innebär mer kostnader för oss (1-0 till Fronter ;).
För tillfället har jag en distanskurs i kommunikation och det har varit väldigt kul nu när jag går denna kurs. En av uppgifterna (målen) eleverna har är att göra en presentationsuppgift. Tidigare har de alltid fått komma in till skolan och göra en muntlig presentation med olika tekniker (många gånger OH;), men för några år sedan kändes det ohållbart då många inte kunde komma och det vållade merjobb för mig. Jag fick tänka om. Nu görs uppgiften via Fronter och webben. Eleverna får skapa en presentationsuppgift (utifrån målen) och lägga in den/länka in den i Fronter.
Under veckan har jag tagit del av två externa bloggar, en hemsida, ppt:s med bild och ljud, Fronterdokument med text, bild, musik och filmklipp. Vi har tillsammans i forum också reflekterat kring alla de kommunikationskanaler man kan använda för att ge information. Flera av de studerande har återkommit till mig under kursens gång och reflekterat över möjligheterna att överföra information på andra sätt än genom mellanmänsklig kommunikation och skrivna lappar som är mest vanligt i deras verklighet (barnomsorgen).
Slutligen vill jag även skriva något om diskussionsforumen i lärplattformar. (Nu är längden på detta inlägg way too long, men jag kan inte hejda mig.)
Min erfarenhet är att det bör finnas uppgiftsrelaterade diskussioner samt allmänna pratforum. Utmaningen för mig som lärare är att formulera intressanta diksussionsuppgifter som väcker liv i de studerande och som gör att de kan hålla sig till ämnet och nå målen. Tyvärr så använder inte mina studerande de allmänna pratforumen i så stor utsträckning. Men jag vet att de interagerar med varandra via FB, Msn, chatt och interna notiser. Jag uppmanar dem även till att göra det. Det viktigaste för mig är att de inte känner sig ensamma i studierna och att de vet var de kan söka stöd från andra. Och varför inte utanför lärportalen?
Jag tänker att de flesta lärplattformarna har liknande verktyg och funktioner, men de har olika namn. Vilket kan vara lite förvirrande till en början. Men eftersom jag själv "känner funktionerna" så går det ganska snabbt att förstå sammanhanget.
I mitt arbete i vuxenutbildningen har vi infört Fronteranvändandet i alla studieformer = dag/kväll/en dag i veckan/distans. Alla studieformer har sitt eget kursrum i Fronter och eleverna lämnar in alla uppgifter via Fronter. I dag-kurserna har vi inte lika många diskussionsforum som i distansen, då diskussionerna kan ta plats i vanliga klassrum. Men möjligheten till interaktion och grupparbetande via Lärportalen finns och används mer och mer för att göra studierna mer flexibla. I distanskurserna används Fronter till allt-kursmaterial, inlämningar, grupparbeten, diskussioner, allforum, delade dokument osv.
Det är intressant att fundera över vilket mervärde en lärplattform har när det ändå finns så många öppna möjligheter att ta del av via Web 2.0. Jag tänker att det i viss mån handlar om sekretess och även den trygga inramning som Fronter står för, alltså den preopritära källkodens fördel. Våra studerande är vuxna vilket i dag, i detta sammanhang gör dem till en svagare grupp, många är rädda för datorn och tror sig inte klara av den. De yngres digitala kompetens är högre och där kan jag tänka mig att man kan använda Web 2.0 på ett mer naturligt sätt. Min slutledning är att Lärplattformen har en stödjande funktion i undervisningen med den målgrupp jag arbetar med. Men jag tror inte att det kommer att se ut så i framtiden...
Här finns dock ändå en del tydliga hinder som vi kämpar med dagligen. Det handlar om att på ett pedagogiskt sätt instruera hur man som elev använder lärplattformen. Vi har Frontergenomgångar, manualer och extra Fronterstöd i alla periodstarter. Detta ska vi göra utöver att hålla i kurserna och det tar mycket tid för både kurslärare och elever. Mycket energi går åt att få med sig alla och förstå hur man hanterar alla verktyg. Ytterligare en svårighet är att vi ska erbjuda flexstudier, vilket innebär att Fronterintroduktionen måste vara tillgänglig hela tiden.
Vi för ständiga diskussioner kring hur vi ska göra för att inte tappa elever i början av studierna pga. att de känner sig osäkra med tekniken. Personligen jobbar jag hårt med att hela tiden finnas tillgänglig för support kring lärportalen. De senaste åren har vår IKT-pedagog fått tid till att hjälpa eleverna då vi lärare måste koncentrera oss på kurserna.
I denna kurs har jag blivit inspirerad av alla instruktionsvideor som tillhandahålls. Det gjorde att jag ganska snart laddade ner Jing och Camtasia studios (testversion) och började experimentera. Jag har nu gjort ett antal "screencasts" som jag har lagt in i Fronter. Alla kollegor är överväldigade och tycker att det är toppen. Lustigt! Det är ju så enkelt att göra "screencasts", går fortare än att skriva manualer och visar direkt hur du ska gå tillväga. Jag tror och hoppas att detta är ett litet steg på vägen. Nu diskuterar vi hur och var vi ska lägga klippen så att man som ny elev kan hitta dem direkt. problemet i detta sammanhang är att klippen tar mycket plats och att det innebär mer kostnader för oss (1-0 till Fronter ;).
För tillfället har jag en distanskurs i kommunikation och det har varit väldigt kul nu när jag går denna kurs. En av uppgifterna (målen) eleverna har är att göra en presentationsuppgift. Tidigare har de alltid fått komma in till skolan och göra en muntlig presentation med olika tekniker (många gånger OH;), men för några år sedan kändes det ohållbart då många inte kunde komma och det vållade merjobb för mig. Jag fick tänka om. Nu görs uppgiften via Fronter och webben. Eleverna får skapa en presentationsuppgift (utifrån målen) och lägga in den/länka in den i Fronter.
Under veckan har jag tagit del av två externa bloggar, en hemsida, ppt:s med bild och ljud, Fronterdokument med text, bild, musik och filmklipp. Vi har tillsammans i forum också reflekterat kring alla de kommunikationskanaler man kan använda för att ge information. Flera av de studerande har återkommit till mig under kursens gång och reflekterat över möjligheterna att överföra information på andra sätt än genom mellanmänsklig kommunikation och skrivna lappar som är mest vanligt i deras verklighet (barnomsorgen).
Slutligen vill jag även skriva något om diskussionsforumen i lärplattformar. (Nu är längden på detta inlägg way too long, men jag kan inte hejda mig.)
Min erfarenhet är att det bör finnas uppgiftsrelaterade diskussioner samt allmänna pratforum. Utmaningen för mig som lärare är att formulera intressanta diksussionsuppgifter som väcker liv i de studerande och som gör att de kan hålla sig till ämnet och nå målen. Tyvärr så använder inte mina studerande de allmänna pratforumen i så stor utsträckning. Men jag vet att de interagerar med varandra via FB, Msn, chatt och interna notiser. Jag uppmanar dem även till att göra det. Det viktigaste för mig är att de inte känner sig ensamma i studierna och att de vet var de kan söka stöd från andra. Och varför inte utanför lärportalen?
fredag 8 oktober 2010
Byta bokmärken och socialisera!
Idag hade jag tänkt att vara jätte effektiv och jobba igenom flera moment i kursmaterialet.
Det har gått sådär.
Började med att skapa ett Yahoo-konto och skapade sedan ett konto på Delicious.
Det gick ganska bra och jag kunde börja lägga in flera länkar som jag har sparat lite här och där. Dessvärre klantade jag till det när jag färdig och lyckades radera allt. Så det var bara att göra om. Rätt trist när man som jag, har det lite tufft med tiden. Men det positiva var att övning ger färdighet och nu känns det som om jag förstår det här med bokmärken och taggar lite bättre än tidigare.
Mitt Deliciouskonto ligger bland mina länkar här i bloggen. Har även länkat in det direkt i texten. Hoppas att det funkar!
Förflyttade sedan raskt över fokus till sociala nätverk! Detta är ett område som jag känner mig något sånär bevandrad inom.
Jag har haft ett konto på Facebook i fyra år. I starten såg jag det mest som en lekplats för vuxna där jag kunde göra roliga tester, ”adda” personer jag inte sett på länge och ”tjuvkika” på personers foton och profiler. Ganska snart blev jag medveten om att det är mycket mer än så. I takt med att fler och fler i min omgivning började utforska Facebook har det nu blivit en daglig mötesplats för både det ”lilla” och det ”stora” livet. Jag går dagligen in på Facebook, skriver och kollar olika uppdateringar, kommenterar, skriver meddelanden, bokar möten, kollar på foton. Jag är med i flera olika grupper. Grupper av privat karaktär och grupper som handlar om olika samhälleliga engagemang. För mig handlar Facebook om att aktivt kunna vårda och delta i ett socialt liv trots en fulltecknad almanacka.
Har funderat över det här med att använda exempelvis Facebook i undervisningen. Och jag tror att det finns många vägar att gå, särskilt om man jobbar med ungdomar som redan befinner sig på FB. För mig är det inte så aktuellt eftersom jag dels jobbar med vuxna och dels jobbar i Lärplattform , där det finns många möjligheter till interaktion mellan deltagarna. Men vem vet, jag kanske testar FB i någon form. Skulle vara kul att testa ändå.
Twitter har jag besökt några gånger men det har inte lockat mig. Så idag gick jag in på allvar och skapade ett Twitterkonto och klickade runt. Men, det lockar mig inte. Jag känner inte att jag har tid. Kanske en annan gång. Så jag avregistrerade mig ganska snart. Och det var inte så lätt. Oj, vad Twitter beklagade att jag inte ville vara kvar;)
Skapade mig ett konto på Dela och gick genast med i en grupp för distanslärare. Mer än så hann jag inte. Känner lite stress över att jag måste gå vidare hela tiden. Jag vill ju helst stanna kvar och fördjupa mig i saker, men det känns inte riktigt som det finns utrymme för det. Får väl proppa mitt Deliciouskonto fullt med bokmärken som jag får fördjupa mig i senare...
Jag skulle så gärna vilja få in symbolen för Dela här i min blogg (i vänsterkanten). Har sett att flera andra har det, men fattar inte hur jag ska göra. Någon som kan hjälpa mig?
Det roliga med den här kursen är att jag lär mig ofantligt mycket hela tiden och att det är mycket "hands on". Jag behöver det efter att de senaste åren ha varit i en verksamhet där vi hela tiden diskuterar pedagogiska visioner och sällan metoder.
Det tråkiga är att jag känner mig stressad över att jobbet och privatlivet kommer i andra hand när jag inte kan slita mig från webben....
Jag har en lätt tendens att bli besatt. Läser allt jag kommer över och har svårt att sålla i all information.
Åker till Tällberg och laddar batterierna.
Det har gått sådär.
Började med att skapa ett Yahoo-konto och skapade sedan ett konto på Delicious.
Det gick ganska bra och jag kunde börja lägga in flera länkar som jag har sparat lite här och där. Dessvärre klantade jag till det när jag färdig och lyckades radera allt. Så det var bara att göra om. Rätt trist när man som jag, har det lite tufft med tiden. Men det positiva var att övning ger färdighet och nu känns det som om jag förstår det här med bokmärken och taggar lite bättre än tidigare.
Mitt Deliciouskonto ligger bland mina länkar här i bloggen. Har även länkat in det direkt i texten. Hoppas att det funkar!
Förflyttade sedan raskt över fokus till sociala nätverk! Detta är ett område som jag känner mig något sånär bevandrad inom.
Jag har haft ett konto på Facebook i fyra år. I starten såg jag det mest som en lekplats för vuxna där jag kunde göra roliga tester, ”adda” personer jag inte sett på länge och ”tjuvkika” på personers foton och profiler. Ganska snart blev jag medveten om att det är mycket mer än så. I takt med att fler och fler i min omgivning började utforska Facebook har det nu blivit en daglig mötesplats för både det ”lilla” och det ”stora” livet. Jag går dagligen in på Facebook, skriver och kollar olika uppdateringar, kommenterar, skriver meddelanden, bokar möten, kollar på foton. Jag är med i flera olika grupper. Grupper av privat karaktär och grupper som handlar om olika samhälleliga engagemang. För mig handlar Facebook om att aktivt kunna vårda och delta i ett socialt liv trots en fulltecknad almanacka.
Har funderat över det här med att använda exempelvis Facebook i undervisningen. Och jag tror att det finns många vägar att gå, särskilt om man jobbar med ungdomar som redan befinner sig på FB. För mig är det inte så aktuellt eftersom jag dels jobbar med vuxna och dels jobbar i Lärplattform , där det finns många möjligheter till interaktion mellan deltagarna. Men vem vet, jag kanske testar FB i någon form. Skulle vara kul att testa ändå.
Twitter har jag besökt några gånger men det har inte lockat mig. Så idag gick jag in på allvar och skapade ett Twitterkonto och klickade runt. Men, det lockar mig inte. Jag känner inte att jag har tid. Kanske en annan gång. Så jag avregistrerade mig ganska snart. Och det var inte så lätt. Oj, vad Twitter beklagade att jag inte ville vara kvar;)
Skapade mig ett konto på Dela och gick genast med i en grupp för distanslärare. Mer än så hann jag inte. Känner lite stress över att jag måste gå vidare hela tiden. Jag vill ju helst stanna kvar och fördjupa mig i saker, men det känns inte riktigt som det finns utrymme för det. Får väl proppa mitt Deliciouskonto fullt med bokmärken som jag får fördjupa mig i senare...
Jag skulle så gärna vilja få in symbolen för Dela här i min blogg (i vänsterkanten). Har sett att flera andra har det, men fattar inte hur jag ska göra. Någon som kan hjälpa mig?
Det roliga med den här kursen är att jag lär mig ofantligt mycket hela tiden och att det är mycket "hands on". Jag behöver det efter att de senaste åren ha varit i en verksamhet där vi hela tiden diskuterar pedagogiska visioner och sällan metoder.
Det tråkiga är att jag känner mig stressad över att jobbet och privatlivet kommer i andra hand när jag inte kan slita mig från webben....
Jag har en lätt tendens att bli besatt. Läser allt jag kommer över och har svårt att sålla i all information.
Åker till Tällberg och laddar batterierna.
onsdag 6 oktober 2010
Google ser dig!
Var på Fronters brukarkonferens i Göteborg i början av veckan. Det var en bra konferens med många bra workshops och intressanta föreläsningar. Tänkte nog återkomma om det där med Fronter längre fram när det blir aktuellt att blogga om Lärplattformar. Nu måste jag bara blogga om Google!
I år hade man tagit in två externa föreläsare och den ena var Andreas Ekström författare till Google koden.
Hans föreläsning var både tänkvärd och rolig. Han berättade att Google har 20.000 sökningar per sekund. Alla dessa sökningar eller rättare sagt varifrån sökningarna görs sparas i ett och ett halvt år av Google. Utifrån detta har man ett statistiskt underlag utifrån vad man Googlar på. Med andra ord är det en enooorm kunskapskälla ur många perspektiv.
Han beskrev att man efter det amerikanska presidentvalet kunde gå in i varje delstat och se på vem av kandidaterna som det hade googlats mest på innan valet. I 49 av delstaterna stämde mest antal googlingar överens med den som vann i delstaten...
Google ska visa vägen och ska vara flyktig och organisk. Man ska hela tiden klicka sig vidare. Grejen är bara att det mesta man kommer vidare in på ägs av...
Ja just det GOOGLE.
I slutet av föreläsningen reflekterade Andreas över att vi i Sverige alltid har värnat den personliga integriteten och att FRA-lagen har föranlett en stor diskussion. Samtidigt som vi i Sverige kastar ut information om oss själva på nätet, i första hand till Google. Han tog inte själv ställning till detta faktum utan ställde mer frågan hur det kommer sig???
För mig personligen var det spännande, för mycket av det han tog upp funderar jag över och har funderat över här i bloggen. Kanske ligger det också i tiden. Web. 2.0 börjar förankra sig hos människor i allmänhet och då väcks även diskussioner.
När jag kom hem tittade jag på Kobras inslag om Google. Min man jobbar på Kobra så jag hade fått lite förhandsinformation om inslagen och kunde fråga om Google Chrome som han testat.
Även jag funderar på att testa Google Chrome.
Men.
Jag väntar lite.
Måste först fundera klart över om jag vill ha ännu ett konto och ge Google ännu mer information om mig.
Antagligen gör jag det.
Behöver bara pausa ett tag och reflektera.
Lägger in två klipp som Andreas Ekström visade på sin föreläsning!
söndag 3 oktober 2010
Wikis. Snabbt Snabbt Snabbt
Wikis.
Snabbt och smart.
När jag tittade på filmen från Commoncraft i kursmaterialet slog det mig att en wikisida skulle ha varit till stor hjälp i flera privata sammanhang. Jag känner igen bilden av en miljard mail som skickas fram och tillbaka för att planera något man ska göra tillsammans.
Men här ska det ju handla om arbetet. Jag är inte riktigt klar över hur jag skulle kunna använda det i min undervisning...Mina elever koncentrationsläser kurser vilket innebär att allt måste gå ganska snabbt för att kursmålen ska uppfyllas. Men om jag skulle drömma så ser jag framför mig hur elever fördjupar sig i olika ämnen och använder exemplvis Wikipedia som utgångspunkt, deltar i diskussioner kring ämnet, redigerar och lägger till nya kunskaper. Jag ser en möjlighet att verkligen granska källor och diskutera sina kunskaper. För detta behövs det mycket tid. Denna tid har jag inte, tyvärr.
Man måste verkligen vara medveten om att wikis är något som alla kan redigera. Utan den vetskapen tänker jag att det kan gå snett. Man måste vara noggrann när man granskar fakta och jämföra med andra källor. Här har diskussionerna som är kopplade till Wikis en viktig funktion eftersom de kan leda till att komma närmare "sanningen"
Fördelen med wikis är att det är ett fantastiskt sätt att dela kunskaper världen över, att det är snabbt och att det manar till att vara med och tänka vidare.
Har spenderat en stund på Wikipedia. Lekt i sandlådan och klickat både här och där. Spännande. Ska göra mer vid tillfälle.
I en av mina kurser jobbar man med olika verksamheter inom barnomsorgen och en av dessa verksamheter fanns inte beskriven när jag sökte på Wikipedia. Så jag testade att lägga till en helt ny sida...
Och jag tror att jag lyckades:
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96ppen_fritidsverksamhet
Det som jag inte greppar är om man kan söka på ordet "Öppen fritidsverksamhet" och få upp min artikel. Jag har försökt, men får ingen träff. Om jag använder ovanstående länk så kommer artikeln upp. Så jag vet inte. Är det någon som vet? Är det något jag missade när jag skrev artikeln?
Nu hinner jag inte testa mer. Ska packa väskan och åka till Göteborg på Fronterkonferens i morgon! Det blir spännande. Var med även förra året i Stockholm, men känner att jag denna gång har mycket bättre förförståelse när jag åker på konferensen. Tack vare denna kurs. Återkommer!
Snabbt och smart.
När jag tittade på filmen från Commoncraft i kursmaterialet slog det mig att en wikisida skulle ha varit till stor hjälp i flera privata sammanhang. Jag känner igen bilden av en miljard mail som skickas fram och tillbaka för att planera något man ska göra tillsammans.
Men här ska det ju handla om arbetet. Jag är inte riktigt klar över hur jag skulle kunna använda det i min undervisning...Mina elever koncentrationsläser kurser vilket innebär att allt måste gå ganska snabbt för att kursmålen ska uppfyllas. Men om jag skulle drömma så ser jag framför mig hur elever fördjupar sig i olika ämnen och använder exemplvis Wikipedia som utgångspunkt, deltar i diskussioner kring ämnet, redigerar och lägger till nya kunskaper. Jag ser en möjlighet att verkligen granska källor och diskutera sina kunskaper. För detta behövs det mycket tid. Denna tid har jag inte, tyvärr.
Man måste verkligen vara medveten om att wikis är något som alla kan redigera. Utan den vetskapen tänker jag att det kan gå snett. Man måste vara noggrann när man granskar fakta och jämföra med andra källor. Här har diskussionerna som är kopplade till Wikis en viktig funktion eftersom de kan leda till att komma närmare "sanningen"
Fördelen med wikis är att det är ett fantastiskt sätt att dela kunskaper världen över, att det är snabbt och att det manar till att vara med och tänka vidare.
Har spenderat en stund på Wikipedia. Lekt i sandlådan och klickat både här och där. Spännande. Ska göra mer vid tillfälle.
I en av mina kurser jobbar man med olika verksamheter inom barnomsorgen och en av dessa verksamheter fanns inte beskriven när jag sökte på Wikipedia. Så jag testade att lägga till en helt ny sida...
Och jag tror att jag lyckades:
http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96ppen_fritidsverksamhet
Det som jag inte greppar är om man kan söka på ordet "Öppen fritidsverksamhet" och få upp min artikel. Jag har försökt, men får ingen träff. Om jag använder ovanstående länk så kommer artikeln upp. Så jag vet inte. Är det någon som vet? Är det något jag missade när jag skrev artikeln?
Nu hinner jag inte testa mer. Ska packa väskan och åka till Göteborg på Fronterkonferens i morgon! Det blir spännande. Var med även förra året i Stockholm, men känner att jag denna gång har mycket bättre förförståelse när jag åker på konferensen. Tack vare denna kurs. Återkommer!
lördag 2 oktober 2010
Några aktuella tankar
Min barn, 7 och 10 år, besöker regelbundet Panfu. Det är en virtuell "pandavärld" för barn mellan 6 och 14 år. Här spelar de spel, löser problem, möter och chattar med andra pandor. Panfu har ett högt säkerhetssystem. Det finns automatiska filter som hindrar barnen från att skriva "fula ord" eller uppge saker av privat karaktär-som namn, adress e-mail och tel.nr. Det innebär att det kommer upp varningsskyltar om de blir privata i chatten och de hindras från att uppge dessa uppgifter. Detsamma gäller om de skriver otillåtna ord eller fraser.
Men, som med allt annat så går det att komma runt säkerheten. Det upptäckte min 10-åring. Efter att i huvudsak ha spelat spel på Panfu har hon börjat intressera sig för chatten och har börjat interagera med andra pandor:
Hon mötte en panda som hon blev intresserad av, som frågade vad hon hette på riktigt. Min dotter försökte skriva sitt för- och efternamn. Varningsskylten kom upp och hon kunde inte skriva. Hon skrev då två "pratbubblor" en med förnamnet och en med efternamnet och vips så hade hon kommit förbi spärren. Sedan gjorde hon samma sak när hon berättade vilken skola hon går i. Jag visste inget om det här, men nästa dag berättade hon för sina kompisar vad och hur hon hade gjort. Kompisarna reagerade mycket starkt. Jag blev uppringd från skolan och läraren berättade att min dotter var alldeles förstörd över vad hon hade gjort. Kompisarna hade sagt att det är förbjudet att uppge sitt rätta namn på nätet och att det nu fanns risk att det "kommer någon och tar henne i skolan", för nu kan man spåra henne via nätet.
Det tog lång tid att lugna dottern.
Och jag började fundera...
Idag skriver Henrik Berggren på DN:s ledarplats att Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser. Han refererar till hur alla kan filma och lägga upp klippen på nätet samt till ett tragiskt självmord som ska ha skett efter att ett smygfilmat klipp publicerats på nätet. Henrik Berggren menar att det behövs etikettsregler för den nya tekniken.
Och jag kan bara hålla med.
Jag tror att vi måste diskutera etik, moral och risker på nätet med barn på ett nyanserat sätt utan att skrämmas och förbjuda. Jag tänker att det finns många vuxna som skrämmer och förbjuder nätanvändande(anar det bakom dotterns kompisars reaktioner)utan att riktigt veta vad det handlar om.
Jag ringde Panfu för att få mer information. Det var ett bra samtal. Panfu har utöver sina automatiska "filter" även moderatorer som går igenom alla chattar manuellt och stänger av eller varnar dem som inte följer reglerna.
Panfu ska fungera som en inkörsport på nätet och arbetar för att barn ska lära sig att agera juste mot varandra.
Efter denna händelse på Panfu fick jag anledning att diskutera med min 10-åring. Om risker på internet och i det verkliga livet. Det var bra. Både för mig och för henne.
För att förstå vad som händer på nätet, måste vi vuxna vara närvarande, ställa frågor och diskutera med barnen. Precis som IRL.
Men, som med allt annat så går det att komma runt säkerheten. Det upptäckte min 10-åring. Efter att i huvudsak ha spelat spel på Panfu har hon börjat intressera sig för chatten och har börjat interagera med andra pandor:
Hon mötte en panda som hon blev intresserad av, som frågade vad hon hette på riktigt. Min dotter försökte skriva sitt för- och efternamn. Varningsskylten kom upp och hon kunde inte skriva. Hon skrev då två "pratbubblor" en med förnamnet och en med efternamnet och vips så hade hon kommit förbi spärren. Sedan gjorde hon samma sak när hon berättade vilken skola hon går i. Jag visste inget om det här, men nästa dag berättade hon för sina kompisar vad och hur hon hade gjort. Kompisarna reagerade mycket starkt. Jag blev uppringd från skolan och läraren berättade att min dotter var alldeles förstörd över vad hon hade gjort. Kompisarna hade sagt att det är förbjudet att uppge sitt rätta namn på nätet och att det nu fanns risk att det "kommer någon och tar henne i skolan", för nu kan man spåra henne via nätet.
Det tog lång tid att lugna dottern.
Och jag började fundera...
Idag skriver Henrik Berggren på DN:s ledarplats att Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser. Han refererar till hur alla kan filma och lägga upp klippen på nätet samt till ett tragiskt självmord som ska ha skett efter att ett smygfilmat klipp publicerats på nätet. Henrik Berggren menar att det behövs etikettsregler för den nya tekniken.
Och jag kan bara hålla med.
Jag tror att vi måste diskutera etik, moral och risker på nätet med barn på ett nyanserat sätt utan att skrämmas och förbjuda. Jag tänker att det finns många vuxna som skrämmer och förbjuder nätanvändande(anar det bakom dotterns kompisars reaktioner)utan att riktigt veta vad det handlar om.
Jag ringde Panfu för att få mer information. Det var ett bra samtal. Panfu har utöver sina automatiska "filter" även moderatorer som går igenom alla chattar manuellt och stänger av eller varnar dem som inte följer reglerna.
Panfu ska fungera som en inkörsport på nätet och arbetar för att barn ska lära sig att agera juste mot varandra.
Efter denna händelse på Panfu fick jag anledning att diskutera med min 10-åring. Om risker på internet och i det verkliga livet. Det var bra. Både för mig och för henne.
För att förstå vad som händer på nätet, måste vi vuxna vara närvarande, ställa frågor och diskutera med barnen. Precis som IRL.
fredag 1 oktober 2010
Dela videofiler
Jag använder mig av Youtube i mitt arbete en hel del. Eftersom jag har distanskurser så tycker jag att det är bra att använda videoklipp ur flera perspektiv. Dels använder jag lite roliga klipp för att lätta upp eller förstärka budskap i kurserna och dels använder jag klipp som är relevanta under kursen ur ett kunskapsperspektiv.
Jag har vid ett tillfälle spelat in en egen film med information som jag har lagt in i kursrummet i Fronter. Problemet med det var att det tog för mycket utrymme i lärportalen. Här ser jag fördelen med Youtube, man behöver inte ta plats på Lärportalen. Den nackdel som finns med Youtube klipp är sekretessfrågan. Om jag vill spela in ett klipp med information riktat till några individer som går i min kurs kan jag ju välja att göra mitt klipp "olistat" och bädda in det kursmaterialet, men eftersom de studerande har tillgång till länken så kan de ju använda detta och lägga ut klippet någon annanstans....
Jag kan ju välja att göra det privat, men det kräver att de studerande har egna Youtube konton. Det tror jag är för mycket att begära av den målgrupp (vuxna) jag jobbar med. I allafall i nuläget.
Jag har nu testat att både spela in ett klipp på Youtube och ladda upp ett gammalt klipp från min hårddisk. Det var faktiskt enkelt. Har laddat upp ett MYCKET amatörmässigt klipp för offentlig visning på Youtube, där jag filmar en mård som hälsade på oss i augusti. Ska gå att hitta om man söker på "Mården i körsbärsträdet"!
Jag är lite stolt över att jag kunde göra allt detta utan att ta del av kursmaterialets instruktionsfilm (för första gången). Jag känner att jag börjar få bättre koll på hur web 2.0 fungerar och inser att det finns en samstämmighet i språket och i funktionerna på de olika web.platserna!
Lägger upp ett kort favoritklipp från Youtube. Jag brukar använda det i kursen Arbetssätt och lärande, när vi ska diskutera vad kunskap är för något..
Jag har vid ett tillfälle spelat in en egen film med information som jag har lagt in i kursrummet i Fronter. Problemet med det var att det tog för mycket utrymme i lärportalen. Här ser jag fördelen med Youtube, man behöver inte ta plats på Lärportalen. Den nackdel som finns med Youtube klipp är sekretessfrågan. Om jag vill spela in ett klipp med information riktat till några individer som går i min kurs kan jag ju välja att göra mitt klipp "olistat" och bädda in det kursmaterialet, men eftersom de studerande har tillgång till länken så kan de ju använda detta och lägga ut klippet någon annanstans....
Jag kan ju välja att göra det privat, men det kräver att de studerande har egna Youtube konton. Det tror jag är för mycket att begära av den målgrupp (vuxna) jag jobbar med. I allafall i nuläget.
Jag har nu testat att både spela in ett klipp på Youtube och ladda upp ett gammalt klipp från min hårddisk. Det var faktiskt enkelt. Har laddat upp ett MYCKET amatörmässigt klipp för offentlig visning på Youtube, där jag filmar en mård som hälsade på oss i augusti. Ska gå att hitta om man söker på "Mården i körsbärsträdet"!
Jag är lite stolt över att jag kunde göra allt detta utan att ta del av kursmaterialets instruktionsfilm (för första gången). Jag känner att jag börjar få bättre koll på hur web 2.0 fungerar och inser att det finns en samstämmighet i språket och i funktionerna på de olika web.platserna!
Lägger upp ett kort favoritklipp från Youtube. Jag brukar använda det i kursen Arbetssätt och lärande, när vi ska diskutera vad kunskap är för något..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)