lördag 2 oktober 2010

Några aktuella tankar

Min barn, 7 och 10 år, besöker regelbundet Panfu. Det är en virtuell "pandavärld" för barn mellan 6 och 14 år. Här spelar de spel, löser problem, möter och chattar med andra pandor. Panfu har ett högt säkerhetssystem. Det finns automatiska filter som hindrar barnen från att skriva "fula ord" eller uppge saker av privat karaktär-som namn, adress e-mail och tel.nr. Det innebär att det kommer upp varningsskyltar om de blir privata i chatten och de hindras från att uppge dessa uppgifter. Detsamma gäller om de skriver otillåtna ord eller fraser.

Men, som med allt annat så går det att komma runt säkerheten. Det upptäckte min 10-åring. Efter att i huvudsak ha spelat spel på Panfu har hon börjat intressera sig för chatten och har börjat interagera med andra pandor:
Hon mötte en panda som hon blev intresserad av, som frågade vad hon hette på riktigt. Min dotter försökte skriva sitt för- och efternamn. Varningsskylten kom upp och hon kunde inte skriva. Hon skrev då två "pratbubblor" en med förnamnet och en med efternamnet och vips så hade hon kommit förbi spärren. Sedan gjorde hon samma sak när hon berättade vilken skola hon går i. Jag visste inget om det här, men nästa dag berättade hon för sina kompisar vad och hur hon hade gjort. Kompisarna reagerade mycket starkt. Jag blev uppringd från skolan och läraren berättade att min dotter var alldeles förstörd över vad hon hade gjort. Kompisarna hade sagt att det är förbjudet att uppge sitt rätta namn på nätet och att det nu fanns risk att det "kommer någon och tar henne i skolan", för nu kan man spåra henne via nätet.

Det tog lång tid att lugna dottern.

Och jag började fundera...

Idag skriver Henrik Berggren på DN:s ledarplats att Cybermobbing: Kan få tragiska konsekvenser. Han refererar till hur alla kan filma och lägga upp klippen på nätet samt till ett tragiskt självmord som ska ha skett efter att ett smygfilmat klipp publicerats på nätet. Henrik Berggren menar att det behövs etikettsregler för den nya tekniken.

Och jag kan bara hålla med.
Jag tror att vi måste diskutera etik, moral och risker på nätet med barn på ett nyanserat sätt utan att skrämmas och förbjuda. Jag tänker att det finns många vuxna som skrämmer och förbjuder nätanvändande(anar det bakom dotterns kompisars reaktioner)utan att riktigt veta vad det handlar om.

Jag ringde Panfu för att få mer information. Det var ett bra samtal. Panfu har utöver sina automatiska "filter" även moderatorer som går igenom alla chattar manuellt och stänger av eller varnar dem som inte följer reglerna.
Panfu ska fungera som en inkörsport på nätet och arbetar för att barn ska lära sig att agera juste mot varandra.

Efter denna händelse på Panfu fick jag anledning att diskutera med min 10-åring. Om risker på internet och i det verkliga livet. Det var bra. Både för mig och för henne.

För att förstå vad som händer på nätet, måste vi vuxna vara närvarande, ställa frågor och diskutera med barnen. Precis som IRL.

1 kommentar:

  1. Känner igen det du beskriver... Mina yngsta döttrar (nu 12 år) befinner sig gärna på GoSuperModel som verkar fungera ungefär på samma sätt med moderatorer etc. Jag har periodvis diskuterat risker och uppmanat dom att vara försiktiga med namn och adress. Men jag är ganska dålig på att regelbundet prata med dom om vad som kan hända på nätet, både positiva och negativa saker - det blir mest när något särskilt har hänt, då vaknar jag till! Den största lärdomen drog de nog båda två när de satt vid varsin dator och någon loggade in på MSN som Anna, fast det var ju inte Anna... Det var ganska läbbigt att se någon annan chatta som henne och gissa om döttrarna blev upprörda. Som tur var loggade "falska Anna" ut rätt snart och gissa vem som bytte lösenord i ett huj.... det nya blev ett betydligt säkrare än det gamla. Sen pratade vi länge om hur detta kunnat hända och vad som är riskerna med att logga in från någon annans dator (vilket hon ju säkert gjort någon gång) Det är inte så säkert man tänker på om rutan "logga in mig automatiskt" är ikryssad. En nyttig erfarenhet för oss alla. Sen håller jag med dig, vi bör vara närvarande i barnens olika världar.

    SvaraRadera