Lag och rätt och "Kolla Källan"

Idag har jag ägnat mig åt att studera Legala handboken och förlorat mig i Skolverkets site "Kolla källan". Mycket information. Mycket matnyttig information.

Legala handboken riktar sig till dem som arbetar vid och studerar vid högskolan. Jag funderar över vilka regler som gäller för oss som arbetar på utbildningsföretag som arbetar på uppdrag av olika kommuner med nationella gymnasiekurser? Lyder vi under samma lagar eller är det andra regler som gäller? Får ingen riktig kläm på det...

"Kolla Källan" måste jag säga är väldigt tydlig och välgjord. Jag slås hela tiden av att det är mycket vi skulle behöva diskutera på vår arbetsplats. För upphovsrättsfrågor och integritetsfrågor behöver diskuteras och arbetet med det utvecklas. Jag reflekterar över att det är en hel del som vi har bra koll på när det gäller detta samtidigt som en hel del måste lyftas igen, gemensamt i kollegiet. IKT-införandet har ju på ett sätt gått väldigt snabbt och det är lätt att arbeta på och inte hålla sig uppdaterad i dessa frågor. Frågan är bara hur vi ska få tid att föra dessa diskussioner? Jag tänker att det är nödvändigt.

När jag går igenom "Kolla Källan" så märker jag hur lätt det är att förlora greppet, att bara klicka vidare, läsa mer och hela tiden tänka: "Det där är bra, det ska jag ta upp på nästa APT".

Det skulle nog vara bra om någon ägnade sig åt att göra en sammanställning av allt som är viktigt för oss och gör ett slags utbildningsmaterial för kollegiet...

Jag tänker då på vilka regler som gäller för

• bildhantering,
• ppt,
• filmvisning,
• texter som produceras av oss i lärportalen,
• texter som produceras av studerande,
• länkar vi använder,
• vad vi kan lägga ut inom ramen för lärportalen,
• vad lärarundantaget innebär (om det nu gäller oss på gymnasienivå, blir inte klok på det heller...)
  

Jag börjar nog med att använda mina förvärvade kunskaper i de kurser jag är ansvarig för och håller i. Men. Ska nog ta upp det på nästa APT...Och ser var det landar!

Vem ska man tro på? Egentligen. Om källkritik.

Tittade på "Morgonsoffan" i TV 4 i morse, där Göran Greider, Hanne Kjöller och Leo Lagerkrantz diskuterade de senaste turerna kring den "socialdemokratiska partikrisen". Slogs av vilka olika bilder debattörerna hade (naturligt eftersom de förestår olika politiska riktningar vilket ju påverkar tendensen). Leo Lagerkrantz drog paralleller mellan Socialdemokraterna och Sopranos, alltså liknade krisen vid en maffiastruktur. Göran Grieder kontrade med. ”Det där är inte sant”. Hanne Kjöller anförde att den traditionella arbetarklassen har upplösts. Göran Greider menade att Hanne Kjöller läser Expressen eller sin egen ledare för mycket osv...

Slog över till SVT där liknande samtal bedrevs men med en annan panel. Här satt man och diskuterade vad det egentligen var som hade hänt inom socialdemokratin. Alla spekulerade vilt kring vad som har hänt och vad Mona Sahlin tänker.

Internet och tv-mediet har under veckan översvämmats av spekulationer och teorier grundade på subjektiva sanningar.

Vem har sanningen?

Ingen?

Alla?

Mona Sahlin och partistyrelsen?

Hur ska jag som vanlig medborgare ens ha en chans att bilda mig en uppfattning? Jag förstår att det inte är meningen att man ska/kan granska Tv-mediet på ett källkritiskt sätt som man kan göra med det skrivna ordet. Men faktum är att det skrivna ordet har fått hård konkurrens av andra informationsvägar. Hur ska jag ens hinna och kunna fundera över samtidskriteriet, tendenskriteriet, beroendekriteriet och realkritieriet i all informationen som sköljer över mig?

Torsten Thorén skriver i Krisberedskapsmyndighetens skrift Sant eller falskt? Metoder i källkritik. b.la att förstahandskällor är betydligt mer trovärdiga än andrahands eller tredjehandshistorier. Att man måste ta reda på om en historia har valsat runt ett tag och påverkats av det... Han skriver även om att rundgång i media påverkar källkritiken.

Är det inte det vi utsätts för hela tiden?

Rundgång
Rundgång
Rundgång

Risken är att man blir blassé. Stänger av.

Jag stängde av.
Tog en kopp kaffe.
Bläddrade i bostadsannonserna.
Kollade mailen.
Och började fundera.

I ett demokratiskt samhälle är det meningen att alla ska få göra sin röst hörd. Det älskar jag och tänker att det är förutsättningen för att samhället ska fungera både i litet och stort. Jag tänker också att både internet och media är fantastiska medskapare till demokrati. Men är inte en av grundförutsättningarna att man även ska lyssna på varandra?

Gör vi det? Orkar vi? Eller är det för mycket att ta ställning till?
Går informationen inte att verifiera vilket slutar med att man ger upp?

Och stänger av.
Tar en kopp kaffe.
Ägnar sig åt bostadsannonser.
Och kollar mailen.

Säger som Thomas Di Leva. Vem ska man tro på, tro på tro på när, tro på när allt är så här….


Vad tror du?

Plagiatkontroll och Ephorous

Har ägnat en stund till att ta del av Urkunds plagiathandbok. Egentligen är det inget som känns nytt för mig. Men jag tänker att det vilar ett stort ansvar på oss lärare att verkligen diskutera plagiat, källgranskning och källhänvisningar med våra elever. Här behövs det utbildning både för lärare och elever. När jag själv gick lärarutbildningen var det inget som prioriterades, utan något som jag själv såg till att lära mig.

Som första kurs på Barn och Fritidsprogrammet där jag är verksam har vi Arbetssätt och lärande. Som hörs av namnet så är den inriktad på olika former av studieteknik. Vi har valt att lägga kursen först eftersom den är mycket bra som introduktion i studierna. I ett av avsnitten jobbar vi med källgranskning, källhänvisningar och hur man refererar. Jag har tagit fram ett dokument som heter "Hur du refererar och skriver källförteckning" som nu används av alla lärare.

Tyvärr så läser inte alla elever denna kurs och eftersom vi har flexibel antagning så händer det att dennna kurs blir den tredje i ordningen. Det är synd. Jag ser en klar skillnad bland dem som har läst kursen och de som inte har gjort det. Särskilt i går när jag läste uppgifter om Barns rättigheter och jag fick skicka tillbaka en massa uppgifter för att det var rena avskrifter från olika barnrättsorganisationer...I princip alla jag skickade tillbaka till har inte gått Arbetssätt och lärande.

Vi använder oss av Ephorus som är en tilläggstjänst i Fronter. Ephorous påminner om Urkund och fungerar ganska bra. Fronter har meddelat att en ny tjänst är påväg, nämligen att eleverna själva ska kunna skicka in sina uppgifter till Ephorous innan de lämnar in dem i Fronter. Jag hoppas att det är på gång snart för jag tänker att det är ett bra sätt att motverka plagiat och lägga ansvaret på eleverna.

Det är så tråkigt att upptäcka plagiat. Senast i går skrev jag ett ganska skarpt meddelande till mina distanselever om att alla måste bearbeta sina texter, att man inte får kopiera och att man måste uppge korrekta källor. Jag låter eleverna arbeta om sina uppgifter när jag upptäcker plagiat. Jag tänker att det är en del i lärandet. Vid ett tillfälle har jag sagt stopp, det var när en distanselev lämnade in ett arbete för vg som byggde på 98% plagiat. Vi hade ett samtal och jag förklarade min syn på det hela. Tyvärr så förstod denna elev inte mitt resonemang och hänvisade till att det hade gått bra vid andra skolor hon studerat vid.

Det var intressant att läsa hur man kan förebygga fusk och plagiat på Skolverkets hemsida

"Kolla Källan":

Ge tydliga och avgränsade uppgifter
Ge problemorienterade uppgifter
Ge ämnesövergripande uppgifter
Belys problemet från flera håll
Följ upp elevernas arbete kontinuerligt
Låt skriftliga rapporter innehålla en sammanfattning
Kombinera med muntliga presentationer
Källan skall alltid anges
Länka ev till uppsatsarkiv på skolans hemsida
Fusk strider mot etik och upphovsrätt

Dessa tips är inte nya för mig. Men det var bra att fräscha upp dem. Ska nog kolla igenom mina uppgifter i kurserna med utgångspunkt från ovanstående punkter, tror jag...

Lärobjekt. Jing-filmer är det dåligt?

Idag har jag varit inne i övningsaktiviteten i Bilda och försökt ladda upp ett eget lärobjekt. Tycker att det är lite rörigt i övningsaktiviteten och att det är svårt att riktigt se vad som är vad. Vet inte om jag tycker att övningsaktiviteten är så bra. Här skulle det behövas mer handledning.

Jag har använt mig av Jing/Techsmith ett tag och gjort en del screencasts som jag använder i jobbet. När jag nu skulle försöka ladda upp en av mina filmer i övningaktiviteten så fungerade inte det. Troligen är det fel på mitt kunnande, men det funkar för mig att lägga in dem i Fronter, så varför ska det då inte fungera i Bilda?

Jag laddade ner Camtasia studios i början av kursen så min provtid är slut och jag hann aldrig riktigt prova klart innan tiden rann i väg. Därför har jag istället använt Jing som funkar bra och är väldigt enkel. Det står ingenting om Jing i kursmaterialet, så det kanske är förklaringen till att det inte funkar...

Är det någon som vet hur det är med Jing? Är det ett dåligt alternativ om man ska göra screencasts? Finns det något hemligt recept som jag inte känner till?
Är det någon mer än jag som tycker att det är krångligt att använda övningsaktiviteten?

Känner mig lite dum idag....

Digitala presentationer

För sju år sedan gick jag en kurs i IT och media på Lärarhögskolan. Då lärde jag mig att hantera Powerpoint skapligt. Därefter har jag använt mig av det i undervisingen, framförallt vid introduktioner och genomgångar.

När jag gick den där kursen så reflekterade jag över hur man som ny användare fullständigt "går bort sig" i alla olika effekter man kan lägga till. Mina texter hoppade in från höger och vänster ackompanjerade av klickljud, ringklockor och musklick. Teckenstilarna var olika och färgerna många. Följden blev att budskapet fullständigt försvann. Men det var ju så kul att prova och utforska!
Med åren har jag blivit mycket "tråkigare" och försöker att ha så lite effekter som möjligt och lägga fokus på budskapet.

Det var intressant att ta del av kursmaterialet kring digitala presentationer. Jag fastnade särskilt för det som Stefan Knutsson säger i sin film. Att den digitala presentationen ska vara till för elevens lärande. Tog mig en funderare kring mina ppt som jag brukar använda och tänker att mycket i dem bygger på stöd för mig i mina genomgångar...Här finns det en del att arbeta om.

Bestämde mig för att utforska Empressr och Prezi eftersom jag känner mig hyffsat van med PPT. Började med Empressr, men kände mig stressad över att inte riktigt få kläm på hur jag skulle gå tillväga. Dessutom har det hänt något med min dator, Explorer upphör att fungera ideligen och stressen över att få något gjort tog överhanden.

Beslutade mig istället för att testa Slideshare som jag inte har testat förut. Skapade ett konto och laddade upp en ppt som jag använder som diskussionsunderlag i kursen Kommunikation, när vi pratar om hur fördomar kan störa kommunikationen. En enormt enkel presentation, men ville ändå testa Slideshare.
Laddade upp min PPT och det verkade funka?

http://www.slideshare.net/malour/frdomar

Det jag inte blir klok på är själva formatet. Jag har ju gjort presentationen i Powerpoint och använt olika teckensnitt och några effekter (texten rullar in i en bild exempelvis). Men när jag tittar på presentationen i Slideshare så är den väldigt enkel. Måste man ladda ner presentationen för att kunna se den i Powepointformat? Eller konverteras filen och blir sådär enkel?

Det är inte bra att känna sig stressad när man gör sådana här saker. Jag hade verkligen laddat för att lära mig Prezi, men hejdades av tiden och det faktum att det jag gör blir offentligt. Jag tillhör dem som gärna vill testa i lugn och ro innan jag lägger ut det för hela världen...

Tänker att jag får spara testanden av olika digitala presentationer till dess att jag har mer tid. Tror att jag skulle kunna förbättra mina distanskurser mycket genom att lägga in bra presentationer. Nu tar jag dock med mig tankarna om att digitala presentationer ska vara till för elevernas lärande i första hand.

Virtuella världar och spel

Efter att ha loggat in på Second life och gått runt där någon timme kan jag inte säga att jag är så begistrad. Jag känner inte att det är något som biter tag i mig. Kan förstå tanken med att man kan göra historiska projekt i undervisningssammanhang. Men det är ändå inget som tilltalar mig personligen. Jag ser inte heller att det är något som jag har användning för i mitt yrkesliv just nu.
Det som däremot har hänt är att Internet Explorer upphör att fungera gång på gång efter att jag laddade ned programmet :S Jag kan inte säga säkert att det är pga Second life som detta händer, men jag har mina misstankar.....

Det här med spel och lärande tycker jag är intressant. Mina barn är 10 och 7 år gamla och är ganska "spelbitna". Än så länge spelar de mest utpräglade barnspel, som Panfu, Webkinz och spel på Svt och spela.se.

Jag ser många fördelar med spelandet. Min 7-åringen har "knäckt läskoden" med hjälp av Panfu Han går ju i ettan så det är säkert inte bara Panfu, men jag ser tydligt att Panfu har hjälpt till med motivationen. Han insåg att han var tvungen att kunna läsa för att kunna ta sig vidare i olika äventyr och att han kan fråga andra Pandor om hjälp om han kan skriva.

En kompis till min 10-åring, konstaterade häromdagen att hon inte har behövt göra engelska glosorna det senaste året eftersom hon redan kan orden. Hon har lärt sig dem via Webkinz, där hon har valt att spela allt engelska. Min 10-åring tittade med stora ögon på kompisen och ändrade genast språk från svenska till engelska på sin egen sida.

Är spelande asocialt eller inte?

Jag tänker att det kan bli det om spelet blir ett beroende och man sätter sina primära och sekundära behov åt sidan. Om spelet "drar" så att man bara måste spela och att det går ut över skolarbete, sociala kontakter och fysisk aktivitet.
Å andra sidan så är spelande en övning ur så många perspektiv. Både socialt, kognitivt och även motoriskt. 10-åringen är med i ett projekt just nu där de ska skriva en egen novell med 5000 ord. Igår berömde jag henne för hennes snabba förmåga att använda tangentbordet. -Det är ju för att jag har chattat så mycket, svarade hon.

Ibland funderar jag över om jag är för liberal när det gäller mina barns spelande. Särskilt när jag pratar med andra barns föräldrar. Men jag återkommer till det som jag bloggat om tidigare. Det gäller att vara närvarande, hålla koll, prata med barnen om vad de gör och vara uppmärksam så att spelandet inte tar över "livet".

Jag tror att man kan använda spel i stor utsräckning i skolan. Det kan i allra högsta grad höja motivationen hos både barn och vuxna. Lärande måste vara roligt, då är det ju enkelt.

Tipsar om Annas länkburkar om det är någon som inte känner till den sidan.

Själv är jag fast i Solitaire på min Iphone, det har kommit att bli ett sätt att slappna av och inte tänka på något annat. Lite skrämmande dock, när jag inser att klockan är 01.30 och jag bara har tänkt: "En gång till sedan går jag och lägger mig"...

IKT-verktyg och frustration

Efter dagens genomgång av olika IKT-verktyg i kursmaterialet måste jag sammanfatta mina tankar med ett ord.

Frustration.

Egentligen inte över det jag har gått igenom (personliga lärmiljöer, interaktiva tavlor, e-möten och virtuella världar). Utan över hur många verktyg det finns och hur svårt jag tänker att det skulle vara att implementera dessa på min arbetsplats.

När det gäller personliga lärmiljöer så står det lite i kontrast till lärplattformen vi använder. Samtidigt som jag tänker att det inte behöver vara antingen eller. Här handlar det nog mer om att vuxna studerande som vi vänder oss mot inte riktigt har de tekniska grundkunskaperna (ännu-de kommer), vilket gör att en introduktion av exempelvis Symbaloo blir svårt. Våra elever koncentrationsläser dessutom kurser på mellan 3 och 10 veckor och då finns det bara tid till att ägna sig åt själva kursen och inte till att hjälpa till med hur man hanterar olika IKT-verktyg utanför Fronter.

Frustrerande.

Jag ser ju så många intressanta utvecklingsmöjligheter.

Interaktiva tavlor har jag ingen erfarenhet av, men tänker att jag nog ska ta upp frågan på jobbet vid tillfälle. Kanske kan det vara en god hjälp för de som har läs och skrivsvårigheter.

E-möten via Skype har jag erfarenhet av, framförallt privat. Under förra årets Fronterkonferens ägnades mycket tid till att introducera Elluminate som man som Fronteranvändare kan köpa som tilläggstjänst. Vi fick pröva på plats och insåg att det i nuläget inte är något som vi behöver på vår arbetsplats. Inte som vårt nuvarande upplägg är i allafall.

Återigen frustration.

Vi utgår från hur det ser ut hos oss idag, vi tänker inte om. Vi tänker inte nytt. Vi har inte tid. Vi måste hela tiden ägna oss åt här och nu. Och tekniken springer om oss.

I veckan hade vi pedagogisk konferens. Under diskussionen gav jag uttryck för en del idéer och tankar jag har om hur vi skulle kunna arbeta. En kollega sa: "Malou du borde arbeta med ungdomar"

Frustration.

Ja, vi jobbar med vuxna. Det är en målgrupp som inte är homogen. Det är en målgrupp med mycket varierande IKT-kunskaper. Men snart är majoriteten som går hos oss väl förtrogna med IKT. Ska inte vi vara där då? Om vi ska kunna komma dit så måste vi våga prova. Vi måste våga tänka nytt. Då måste vi utmana oss själva. Både tekniskt och kommunikativt.

Jag vill inte säga att jag är någon pionjär. Men jag har lust och vilja till att hänga med. Och jag blir så trött. Tänk vad mycket kraft man måste ha för att kunna förändra. IKT-pedagogen på min arbetsplats är en erfaren och klok kollega. Henne bombarderar jag med mina tankar och idéer. Hon tar gång på gång ner mig på jorden och säger att vi inte kan gå så fort fram. Alla hänger inte med. Vi måste vara strategiska så att det inte blir för stora motsättningar i kollegiet.

Frustration.

Vårt kollegium har en ganska hög medelålder. Jag har länge varit den yngsta med mina 40 år! Nu har vi fått tillskott av två yngre män. Jag kanske ska sätta min tilltro till dem?

Vi kanske ska vara glada över att vi har datorer med projektorer i alla klassrum. Att vi nu äntligen verkar ha ett fungerande nätverk. Att vi har ett 10-tal datorer i särskilda grupprum. Att vi har en distansundervisning med utgångspunkt från ett kollaborativt lärande. Att några av oss ständigt utvecklar vår digitala kompetens, delar med oss och provar det i våra respektive kurser????

Men ska vi nöja oss med det? Ska vi stanna där? Kan vi stanna där?

Jag tror inte det.

Jag är frustrerad.